Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pannblodbi

Organismgrupp Steklar, Bin Sphecodes miniatus
Pannblodbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett småvuxet blodbi (5–6 mm). Båda könen är färgade i de för släktet typiska färgerna med svart mellankropp och huvud och blodröd bakkropp. Arten är svårbestämd och skiljs från närstående och snarlika arter på små detaljer i kroppens punktur och hangenitaliernas utformning. Arten kan bestämmas efter Amiet et al. (1999) men referensmaterial krävs ofta för korrekt bestämning.
Utbredning
Observationer i  Sverige för pannblodbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har tidigare varit utbredd till Uppland men finns idag bara kvar i de sydliga landskapen (Skåne, Halland och Blekinge) med ett fåtal nordliga reliktartade förekomster i Småland och Östergötland. Arten är märkligt nog inte funnen på vare sig Gotland eller Öland under de senaste 50 åren trots omfattande eftersök med gulskålar som bevisligen utövar en stark attraktion på arten.Världsutbredningen omfattar Väst- och Mellaneuropa med nordgräns i Sverige och Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Pannblodbi tillhör de östsvenska sandmarksarterna. Den är ej belagd från Öland och Gotland sedan 1950-talet men möjligen kvar då värdarten Lasioglossum nitidiusculum fortfarande finns, trots stark minskning under sen tid. Blodbiet var tidigare utbredd till Uppland men försvann till synes från flera län under slutet av 1900-talet. Flera nya fynd är gjorda från Skåne till Östergötland under de senaste åren. Möjligen hänger denna skenbara expansion samman med att ytterligare en känd värdart, Lasioglossum sexstrigatum, nyligen invandrat och spritt sig norrut och på så sätt ökat möjligheten för blodbiet att bygga upp en population. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Pannblodbi tillhör de östsvenska sandmarksarterna och är boparasit på det mycket sällsynta och starkt minskande släntsmalbiet Lasioglossum nitidusculum, en sällsynt torrmarksart med höga habitatanspråk. Arterna tycks fram till 2000-talet minskat parallellt. Under 1980-talet invandrade dock ytterligare ett potentiellt värdbi genom det närbesläktade franssmalbiet L. sexstrigatum. Flera observationer indikerar nu starkt att pannblodbiet istället gått över till att utvecklas på bekostnad av franssmalbiet och att den negativa trenden således tillfälligt avstannat. Arten tycks endast förekomma på lokaler med ett stort antal andra sällsynta och rödlistade insekter, i synnerhet steklar. Eventuellt kan även den nyligen påträffade smalbiarten L. pauxillum också fungera som värd. Pannblodbi flyger i två generationer per år och flygtiden varar mellan april och augusti med ett uppehåll i juni. Blombesök har noterats på renfana Tanacetum vulgare.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Sphecodes (blodbin), Art Sphecodes miniatus von Hagens, 1882 - pannblodbi Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Pannblodbi tillhör de östsvenska sandmarksarterna. Den är ej belagd från Öland och Gotland sedan 1950-talet men möjligen kvar då värdarten Lasioglossum nitidiusculum fortfarande finns, trots stark minskning under sen tid. Blodbiet var tidigare utbredd till Uppland men försvann till synes från flera län under slutet av 1900-talet. Flera nya fynd är gjorda från Skåne till Östergötland under de senaste åren. Möjligen hänger denna skenbara expansion samman med att ytterligare en känd värdart, Lasioglossum sexstrigatum, nyligen invandrat och spritt sig norrut och på så sätt ökat möjligheten för blodbiet att bygga upp en population. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ett småvuxet blodbi (5–6 mm). Båda könen är färgade i de för släktet typiska färgerna med svart mellankropp och huvud och blodröd bakkropp. Arten är svårbestämd och skiljs från närstående och snarlika arter på små detaljer i kroppens punktur och hangenitaliernas utformning. Arten kan bestämmas efter Amiet et al. (1999) men referensmaterial krävs ofta för korrekt bestämning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för pannblodbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har tidigare varit utbredd till Uppland men finns idag bara kvar i de sydliga landskapen (Skåne, Halland och Blekinge) med ett fåtal nordliga reliktartade förekomster i Småland och Östergötland. Arten är märkligt nog inte funnen på vare sig Gotland eller Öland under de senaste 50 åren trots omfattande eftersök med gulskålar som bevisligen utövar en stark attraktion på arten.Världsutbredningen omfattar Väst- och Mellaneuropa med nordgräns i Sverige och Finland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes miniatusvon Hagens, 1882 - pannblodbi

Pannblodbi tillhör de östsvenska sandmarksarterna och är boparasit på det mycket sällsynta och starkt minskande släntsmalbiet Lasioglossum nitidusculum, en sällsynt torrmarksart med höga habitatanspråk. Arterna tycks fram till 2000-talet minskat parallellt. Under 1980-talet invandrade dock ytterligare ett potentiellt värdbi genom det närbesläktade franssmalbiet L. sexstrigatum. Flera observationer indikerar nu starkt att pannblodbiet istället gått över till att utvecklas på bekostnad av franssmalbiet och att den negativa trenden således tillfälligt avstannat. Arten tycks endast förekomma på lokaler med ett stort antal andra sällsynta och rödlistade insekter, i synnerhet steklar. Eventuellt kan även den nyligen påträffade smalbiarten L. pauxillum också fungera som värd. Pannblodbi flyger i två generationer per år och flygtiden varar mellan april och augusti med ett uppehåll i juni. Blombesök har noterats på renfana Tanacetum vulgare.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Eftersom både L. nitidiusculum och L. sexstrigatum är beroende av solvarma, torra, öppna sandmarker består hoten i processer som motverkar detta habitat. All form av övergödning eller beläggning som medför påskyndad igenväxning och ett slutet vegetationsskikt påverkar arterna och dess boparasit negativt. Då många aktuella förekomstlokaler i dagsläget utgörs av inaktiva sandtäkter och militära skjutfält innebär avslutat täktverksamhet och militär verksamhet att för arterna positiva former av markstörning upphör. Påföljande igenväxning och beskogning i sådana områden är att betrakta som det största hotet mot pannblodbiet och dess värdarter.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
På för arten kända förekomstlokaler bör man sörja för att uppväxande tall och annan träd/buskvegetation röjs bort för att skapa större öppna sandområden. I synnerhet bör man fokusera på att röja fram eller säkerställa öppna sydlänta branter.

Amiet, F., Neumeyer, R. & Müller, A. 1999. Fauna Helvetica 4, Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes miniatus, von Hagens, 1882 - pannblodbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012