Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hartsbi

Organismgrupp Steklar, Bin Trachusa byssina
Hartsbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 9–11 mm. Hartsbi ger trots sin relativa litenhet ett kraftfullt intryck. Huvud, mellankropp och bakkropp är lika breda och sett från ryggsidan är både mellankropp och bakkropp nästan cirkelrunda. Den lysande brunröda behåringen på hjässan och mellankroppens ryggsida är tät och jämn, på sidorna är den nästan vit. Bakkroppen har glesare och kortare gulgrå behåring och ger därför ett nästan svart intryck. Benen är korta och kraftiga, i synnerhet skenbenen som har kort och tät, vitaktig behåring på utsidan. Pollensamlingshåren på undersidan av bakkroppen är vita. Hanen har gult ansikte, munsköld och käke förutom i spetsen. Honan är där helt svart. En möjlig förväxlingsart i fält är den nordliga formen av småullbi Anthidium punctatum med reducerade gula fläckar. Den är dock tydligt mindre, har svarta skenben men lysande vita fotsegment och har alltid en liten vit prick på var sida av huvudet, mellan ögat och nacken. 
Utbredning
Observationer i  Sverige för hartsbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hartsbi är utbrett från Skåne till Ångermanland. Arten är relativt sällsynt i Skåne och Halland samt på sydsvenska höglandet och saknas på Gotland. Nordgränsen följer ungefär högsta kustlinjen från Värmland, Dalarna (Siljanstrakten) och längs Norrlandskusten till Örnsköldsvik. Den är mest allmän i östra Götaland och södra Svealand. Arten har stabila förekomster och livskraftiga populationer i landet. I sydöstra Norge och södra och östra Finland är det en tämligen allmän art, liksom i Danmark. Utbredningen omfattar vidare Mellan- och Sydeuropa, vidare norr om Kaukasus till norra Asien. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Hartsbin påträffas på öppna marker med god tillgång på ärtväxter. En avgörande faktor är att någon form av störd mark förekommer. Bona anläggs nämligen i sandig mark med uppbrutet växttäcke, gärna i igenväxande sandtäkter, sydvända skogsbryn, solexponerade sandiga skogsvägar eller vägslänter. Bona kan förekomma enskilt men är ofta tydligt aggregerade i mindre eller större ansamlingar, ibland närmare ett 100-tal. Bogången är tämligen kort, 15–20 cm och fodras på insidan med avbitna remsor av blad, ofta björk Betula eller mjölke Chamaenerion angustifolium. De fogas samman genom att insidan täcks med ett lager kåda från barrträd, ofta tall. Gången grenar sig i två eller tre armar. I slutet av varje gång anläggs 2-4 yngelceller. Hartsbi samlar pollen från käringtand Lotus corniculatus, gulvial Lathyrus pratensis, backvial L. sylvestris m.fl. Pollen blandas med nektar i cellen och utgör proviant för larven. Hanar ses oftast patrullera bestånd av käringtand, men också backvial (där denna finns) som tycks erbjuda en stark lockelse. Flygperioden sträcker sig från början av juni till slutet av juli, vissa år ända till slutet av augusti. Bona parasiteras med hög sannolikhet av kilbi Aglaoapis tridentata och konkägelbi Coelioxys conica.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Trachusa (hartsbin), Art Trachusa byssina (Panzer, 1798) - hartsbi Synonymer Anthidium byssinum (Panzer, 1798), Apis byssina Panzer, 1798

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Längd 9–11 mm. Hartsbi ger trots sin relativa litenhet ett kraftfullt intryck. Huvud, mellankropp och bakkropp är lika breda och sett från ryggsidan är både mellankropp och bakkropp nästan cirkelrunda. Den lysande brunröda behåringen på hjässan och mellankroppens ryggsida är tät och jämn, på sidorna är den nästan vit. Bakkroppen har glesare och kortare gulgrå behåring och ger därför ett nästan svart intryck. Benen är korta och kraftiga, i synnerhet skenbenen som har kort och tät, vitaktig behåring på utsidan. Pollensamlingshåren på undersidan av bakkroppen är vita. Hanen har gult ansikte, munsköld och käke förutom i spetsen. Honan är där helt svart. En möjlig förväxlingsart i fält är den nordliga formen av småullbi Anthidium punctatum med reducerade gula fläckar. Den är dock tydligt mindre, har svarta skenben men lysande vita fotsegment och har alltid en liten vit prick på var sida av huvudet, mellan ögat och nacken. 

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för hartsbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hartsbi är utbrett från Skåne till Ångermanland. Arten är relativt sällsynt i Skåne och Halland samt på sydsvenska höglandet och saknas på Gotland. Nordgränsen följer ungefär högsta kustlinjen från Värmland, Dalarna (Siljanstrakten) och längs Norrlandskusten till Örnsköldsvik. Den är mest allmän i östra Götaland och södra Svealand. Arten har stabila förekomster och livskraftiga populationer i landet. I sydöstra Norge och södra och östra Finland är det en tämligen allmän art, liksom i Danmark. Utbredningen omfattar vidare Mellan- och Sydeuropa, vidare norr om Kaukasus till norra Asien. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Trachusa - hartsbin 
  • Art
    Trachusa byssina(Panzer, 1798) - hartsbi
    Synonymer
    Anthidium byssinum (Panzer, 1798)
    Apis byssina Panzer, 1798

Hartsbin påträffas på öppna marker med god tillgång på ärtväxter. En avgörande faktor är att någon form av störd mark förekommer. Bona anläggs nämligen i sandig mark med uppbrutet växttäcke, gärna i igenväxande sandtäkter, sydvända skogsbryn, solexponerade sandiga skogsvägar eller vägslänter. Bona kan förekomma enskilt men är ofta tydligt aggregerade i mindre eller större ansamlingar, ibland närmare ett 100-tal. Bogången är tämligen kort, 15–20 cm och fodras på insidan med avbitna remsor av blad, ofta björk Betula eller mjölke Chamaenerion angustifolium. De fogas samman genom att insidan täcks med ett lager kåda från barrträd, ofta tall. Gången grenar sig i två eller tre armar. I slutet av varje gång anläggs 2-4 yngelceller. Hartsbi samlar pollen från käringtand Lotus corniculatus, gulvial Lathyrus pratensis, backvial L. sylvestris m.fl. Pollen blandas med nektar i cellen och utgör proviant för larven. Hanar ses oftast patrullera bestånd av käringtand, men också backvial (där denna finns) som tycks erbjuda en stark lockelse. Flygperioden sträcker sig från början av juni till slutet av juli, vissa år ända till slutet av augusti. Bona parasiteras med hög sannolikhet av kilbi Aglaoapis tridentata och konkägelbi Coelioxys conica.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Apidae 4. Fauna Helvetica 9:1–274.

Banaszak, J. & Romasenko, L. 1998. The Megachilid Bees of Europe. Pedagogical University of Bydgoszcz.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band II: Megachilidae - Melittidae. (2. erweiterte Auflage). Scheuchl & Apollo Books.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany. 

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015. 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Trachusa - hartsbin 
  • Art
    Trachusa byssina, (Panzer, 1798) - hartsbi
    Synonymer
    Anthidium byssinum (Panzer, 1798)
    Apis byssina Panzer, 1798
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.