Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ostronört

Organismgrupp Kärlväxter Mertensia maritima
Ostronört Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ostronört är en perenn, nedliggande ört med blågråa helbräddade, köttiga blad. Blomman är klockformig med ett långt kronrör och en kort krage, först ljusröd och med tiden blå. Ostronörten bildar ofta stora runda "mattor" som kan täcka åtskilliga kvadratmeter. Fröna sprider sig med havsströmmar. Den har fått det svenska namnet av att bladen smakar likt ostron.
Utbredning
Länsvis förekomst för ostronört Observationer i  Sverige för ostronört
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ostronört har i Sverige påträffats på fem lokaler i norra Halland, tre i Göteborgsområdet (i Västergötland) samt drygt ett hundratal utmed Bohusläns kust. Arten har dock gått tillbaka katastrofalt under de senaste tio till tjugo åren och försvunnit från många tidigare rikliga förekomster. Numera är den med säkerhet endast känd från en lokal i Halland samt tjugo i Bohuslän, detta trots intensiva efterforskningar på många tidigare kända lokaler. I Danmark finns arten blott på ett fåtal lokaler på nordligaste Jylland, medan den i Norge, i synnerhet vid ishavskusten är vanlig. Arten förekommer rikligt på Island och även på Färöarna medan den saknas i Finland. Utbredningen i övrigt omfattar Nordatlantens och Norra ishavets kuster (utom Sibirien) samt nordligaste Stilla havskusten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer från norra Halland till norra Bohuslän. Ostronört växer på öppna, grusiga - steniga havsstränder där den inte har någon konkurrens från andra strandväxter. Arten har en arktisk utbredning och är söderut känslig för torra somrar och milda vintrar. Andra hot mot arten är fårbete. Ostronört är inne i en period där den fortlöpande minskar. Ett åtgärdsprogram är framtaget för att gynna arten men åtgärderna har (ännu) inte hunnit få sådant genomslag så att bedömningen kan ändras. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (50-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (8-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 900 (600-1500) km² och förekomstarean (AOO) till 92 (80-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Ekologi
Ostronörten förekommer i Sverige blott på öppna, grusiga - steniga stränder där den drar fördel av den obefintliga konkurrensen med andra havsstrandsväxter. Arten har en i huvudsak arktisk utbredning och är söderut känslig för torra somrar och milda vintrar, vilka tydligt missgynnar arten.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Boraginales (förgätmigejordningen), Familj Boraginaceae (strävbladiga), Släkte Mertensia (fjärvor), Art Mertensia maritima (L.) Gray - ostronört Synonymer Stenhammaria maritima (L.) Rchb., Fjärva

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer från norra Halland till norra Bohuslän. Ostronört växer på öppna, grusiga - steniga havsstränder där den inte har någon konkurrens från andra strandväxter. Arten har en arktisk utbredning och är söderut känslig för torra somrar och milda vintrar. Andra hot mot arten är fårbete. Ostronört är inne i en period där den fortlöpande minskar. Ett åtgärdsprogram är framtaget för att gynna arten men åtgärderna har (ännu) inte hunnit få sådant genomslag så att bedömningen kan ändras. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (50-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (8-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 900 (600-1500) km² och förekomstarean (AOO) till 92 (80-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Ostronört är en perenn, nedliggande ört med blågråa helbräddade, köttiga blad. Blomman är klockformig med ett långt kronrör och en kort krage, först ljusröd och med tiden blå. Ostronörten bildar ofta stora runda "mattor" som kan täcka åtskilliga kvadratmeter. Fröna sprider sig med havsströmmar. Den har fått det svenska namnet av att bladen smakar likt ostron.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ostronört

Länsvis förekomst och status för ostronört baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ostronört

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ostronört har i Sverige påträffats på fem lokaler i norra Halland, tre i Göteborgsområdet (i Västergötland) samt drygt ett hundratal utmed Bohusläns kust. Arten har dock gått tillbaka katastrofalt under de senaste tio till tjugo åren och försvunnit från många tidigare rikliga förekomster. Numera är den med säkerhet endast känd från en lokal i Halland samt tjugo i Bohuslän, detta trots intensiva efterforskningar på många tidigare kända lokaler. I Danmark finns arten blott på ett fåtal lokaler på nordligaste Jylland, medan den i Norge, i synnerhet vid ishavskusten är vanlig. Arten förekommer rikligt på Island och även på Färöarna medan den saknas i Finland. Utbredningen i övrigt omfattar Nordatlantens och Norra ishavets kuster (utom Sibirien) samt nordligaste Stilla havskusten.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Boraginales - förgätmigejordningen 
  • Familj
    Boraginaceae - strävbladiga 
  • Släkte
    Mertensia - fjärvor 
  • Art
    Mertensia maritima(L.) Gray - ostronört
    Synonymer
    Stenhammaria maritima (L.) Rchb.
    Fjärva

Ostronörten förekommer i Sverige blott på öppna, grusiga - steniga stränder där den drar fördel av den obefintliga konkurrensen med andra havsstrandsväxter. Arten har en i huvudsak arktisk utbredning och är söderut känslig för torra somrar och milda vintrar, vilka tydligt missgynnar arten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Oljespill på stränderna, liksom strandstädning har utplånat arten på vissa av dess lokaler. Fårbete har gått hårt åt flera av artens lokaler. Blomplockning kan ha förekommit men utgör troligen inte något större hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Om det är klimatfluktuationer som orsakat ostronörtens kraftiga tillbakagång kan inte mycket göras, men de återstående lokalerna för arten bör, i den mån de inte redan är det, avsättas som naturreservat med skötselföreskrifter avpassade för att gynna ostronört. Strandstädning och eldning av oljespill i anslutning till ostronörtslokaler måste ske med stor varsamhet så att man inte gör större skada än nytta, vilket skett vid för övrigt väl motiverade strandstädningsföretag. Hävden på dess lokaler måsta anpassas, så ostronörten gynnas. Ett åtgärdsprogram för ostronört ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder. Arten övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Ostronört är fridlyst. Utländska namn – NO: Østersurt, DK: Hestetungev, GB: Oysterplant.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Evers, J. 1994. Rapport från norr. Vrivrånge 3: 11–12.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Ljungstrand, E. 1994. Nytt och gammalt i Askims flora. Askims Hembygdsförenings Årsskr. 39: 5–9.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Rasmussen, S. M. 1965. Boraginaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 60: 261–315.

Suneson, S. 1968. Vegetation och flora i Skaftö socken i mellersta Bohuslän. Svensk Bot. Tidskr. 62: 1–120.

Suneson, S. 1980. Tillägg till Skaftö flora. Svensk Bot. Tidskr. 74: 195–207.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Boraginales - förgätmigejordningen 
  • Familj
    Boraginaceae - strävbladiga 
  • Släkte
    Mertensia - fjärvor 
  • Art
    Mertensia maritima, (L.) Gray - ostronört
    Synonymer
    Stenhammaria maritima (L.) Rchb.
    Fjärva
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.