Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vinbergssnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Helix pomatia
Vinbergssnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet och starkt klotformigt rundat. Det når en höjd av 30–50 mm och en bredd av 32–50 mm, och arten är därmed den största landsnäcksarten i den svenska faunan. Toppen är flackt konisk. Spirans höjd är variabel men oftast mycket låg, den utgör endast ca 1/8 av den totala skalhöjden. Antalet vindlingar är 4,7–6. De tillväxer snabbt i bredd och mycket snabbt i höjd. I höjd har den sista vindlingen en jämnt rundad, starkt klotformigt välvd, ytterlinje. Skalundersidan är ganska flackt rundad. Fogen mellan vindlingarna är grund. Skalet är tjockt och fast. De har beige till ljusbrun grundfärg (om periostracum är eroderat gråvit grundfärg). Ofta finns 1–5 något mörkare, diffusa spiralband-zoner på skalet. Skalytan är ogenomskinlig och matt. Den har en ganska grov, oregelbunden radiärstriering. Denna korsas av en mycket fin, svag spiralstriering (ses i 25 gångers förstoring). Mynningen är mycket stor och ofta något högre än bred. Dess ytterkant är jämnt rundad. Läpp saknas eller är mycket svagt utbildad, utom collumellärt där den är markerat omvikt. Genom att en tillväxtlist bildas i mynningen vid varje övervintring finns där ofta en eller flera markerade valklika förtjockningar. Läppen har ett avbrott i parietalläget. I mynningspartiet är överkanten av den sista vindlingen föga, eller inte alls, vinklad nedåt. Den smala naveln täcks nästan helt av den omvikta läppen (navelspringa). Vid övervintring tillsluts mynningen med ett fast, tjockt kalklock (epiphragma) som slängs av när djuret blir aktivt efter vinterdvalan.
Utbredning
Länsvis förekomst för vinbergssnäcka Observationer i  Sverige för vinbergssnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är ganska allmänt förekommande i stora delar av Skåne. I Mälardalen och i södra Uppland, speciellt i Stockholmstrakten, är den ställvis mycket allmän och spridd. Förekomster finns i alla landskap i Götaland och Svealand (inklusive Öland och Gotland) samt i Gästrikland. Ett fåtal spridda, huvudsakligen kustnära, förekomster finns också längst Östersjökusten upp till mellersta Ångermanland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Vinbergssnäcka är införd till Sverige av människan, men detta ligger mycket långt tillbaka i tiden, utplanteringar har förekommit sedan medeltiden och framåt. Man finner ofta arten i anslutning till slott, herrgårdar och ruiner. Troligen har den planterats in för att tjäna som exklusiv föda (”escargots”, ”sniglar”) eller som en vacker trädgårdsdekoration. I Mälardalen och Skåne har ställvis en viss naturalisering av arten skett och där kan den lokalt vara mycket allmän. Artens naturliga utbredning i Europa är kontinental och de sura jordarna och det regniga, oceaniska klimatet i Västsverige passar arten dåligt. Det krävs tillgång på kalk för att bygga upp det stora skalet, vilket gör att den gynnas på kalkberggrund, skalgrus etc. Arten blir mycket gammal, den är en av få snäckor som man kan bestämma exakt ålder på. Det äldsta svenska exemplaret var hela 37 år (vilket dock torde vara en ovanligt hög ålder). Vinbergssnäckan tillhör de få arter där en åldersbestämning kan göras ganska enkelt. Innan skalet når vuxen ålder avbryts tillväxten under vinterdvalan, vilket syns tydligt som en distinkt oregelbundenhet på skalytan – en s.k. vinterlinje (oftast 3-5 hos vinbergssnäckan). Den vuxna snäckan anlägger vid övervintring ett kalklock i mynningen (s.k. epiphragma, se ovan) när detta sker så sker samtidigt en liten tillväxt i mynningen som ses som en liten, markerad tvärgående ås (övervintringsvalk). Genom att addera dessa och vinterlinjerna får man fram exakt ålder (egentligen antal övervintringar).

Det svenska trivialnamnet ”Vinbergssnäcka” är en direktöversättning av det tyska ”Weinbergschnecke” – arten är vanlig i vinodlingarna (vinbergen) i Tyskland och Frankrike.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor, Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Helicidae (storsnäckor), Släkte Helix, Art Helix pomatia Linnaeus, 1758 - vinbergssnäcka Synonymer europeisk vinbergssnäcka

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Konventioner Bernkonventionens bilaga III, Habitatdirektivets bilaga 5
Skalet är högervridet och starkt klotformigt rundat. Det når en höjd av 30–50 mm och en bredd av 32–50 mm, och arten är därmed den största landsnäcksarten i den svenska faunan. Toppen är flackt konisk. Spirans höjd är variabel men oftast mycket låg, den utgör endast ca 1/8 av den totala skalhöjden. Antalet vindlingar är 4,7–6. De tillväxer snabbt i bredd och mycket snabbt i höjd. I höjd har den sista vindlingen en jämnt rundad, starkt klotformigt välvd, ytterlinje. Skalundersidan är ganska flackt rundad. Fogen mellan vindlingarna är grund. Skalet är tjockt och fast. De har beige till ljusbrun grundfärg (om periostracum är eroderat gråvit grundfärg). Ofta finns 1–5 något mörkare, diffusa spiralband-zoner på skalet. Skalytan är ogenomskinlig och matt. Den har en ganska grov, oregelbunden radiärstriering. Denna korsas av en mycket fin, svag spiralstriering (ses i 25 gångers förstoring). Mynningen är mycket stor och ofta något högre än bred. Dess ytterkant är jämnt rundad. Läpp saknas eller är mycket svagt utbildad, utom collumellärt där den är markerat omvikt. Genom att en tillväxtlist bildas i mynningen vid varje övervintring finns där ofta en eller flera markerade valklika förtjockningar. Läppen har ett avbrott i parietalläget. I mynningspartiet är överkanten av den sista vindlingen föga, eller inte alls, vinklad nedåt. Den smala naveln täcks nästan helt av den omvikta läppen (navelspringa). Vid övervintring tillsluts mynningen med ett fast, tjockt kalklock (epiphragma) som slängs av när djuret blir aktivt efter vinterdvalan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vinbergssnäcka

Länsvis förekomst och status för vinbergssnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vinbergssnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är ganska allmänt förekommande i stora delar av Skåne. I Mälardalen och i södra Uppland, speciellt i Stockholmstrakten, är den ställvis mycket allmän och spridd. Förekomster finns i alla landskap i Götaland och Svealand (inklusive Öland och Gotland) samt i Gästrikland. Ett fåtal spridda, huvudsakligen kustnära, förekomster finns också längst Östersjökusten upp till mellersta Ångermanland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Helicoidei  
  • Överfamilj
    Helicoidea  
  • Familj
    Helicidae - storsnäckor 
  • Släkte
    Helix  
  • Art
    Helix pomatiaLinnaeus, 1758 - vinbergssnäcka
    Synonymer
    europeisk vinbergssnäcka

Vinbergssnäcka är införd till Sverige av människan, men detta ligger mycket långt tillbaka i tiden, utplanteringar har förekommit sedan medeltiden och framåt. Man finner ofta arten i anslutning till slott, herrgårdar och ruiner. Troligen har den planterats in för att tjäna som exklusiv föda (”escargots”, ”sniglar”) eller som en vacker trädgårdsdekoration. I Mälardalen och Skåne har ställvis en viss naturalisering av arten skett och där kan den lokalt vara mycket allmän. Artens naturliga utbredning i Europa är kontinental och de sura jordarna och det regniga, oceaniska klimatet i Västsverige passar arten dåligt. Det krävs tillgång på kalk för att bygga upp det stora skalet, vilket gör att den gynnas på kalkberggrund, skalgrus etc. Arten blir mycket gammal, den är en av få snäckor som man kan bestämma exakt ålder på. Det äldsta svenska exemplaret var hela 37 år (vilket dock torde vara en ovanligt hög ålder). Vinbergssnäckan tillhör de få arter där en åldersbestämning kan göras ganska enkelt. Innan skalet når vuxen ålder avbryts tillväxten under vinterdvalan, vilket syns tydligt som en distinkt oregelbundenhet på skalytan – en s.k. vinterlinje (oftast 3-5 hos vinbergssnäckan). Den vuxna snäckan anlägger vid övervintring ett kalklock i mynningen (s.k. epiphragma, se ovan) när detta sker så sker samtidigt en liten tillväxt i mynningen som ses som en liten, markerad tvärgående ås (övervintringsvalk). Genom att addera dessa och vinterlinjerna får man fram exakt ålder (egentligen antal övervintringar).

Det svenska trivialnamnet ”Vinbergssnäcka” är en direktöversättning av det tyska ”Weinbergschnecke” – arten är vanlig i vinodlingarna (vinbergen) i Tyskland och Frankrike.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor, Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)


Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Helicoidei  
  • Överfamilj
    Helicoidea  
  • Familj
    Helicidae - storsnäckor 
  • Släkte
    Helix  
  • Art
    Helix pomatia, Linnaeus, 1758 - vinbergssnäcka
    Synonymer
    europeisk vinbergssnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.