Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  storporig brandticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Pycnoporellus alboluteus
Storporig brandticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storporig brandticka är en vidväxt ticka med ettåriga fruktkroppar. Dessa är kuddlika eller utbredda i långa stråk längs trädstammens undersida. Färgen är vanligen orange till blekt vitgul, beroende på ålder. Köttet har en mörkare saffransgul till rödbrun färg. Svampen är mjukt korkartad som färsk men hårdnar och skrumpnar något vid torkning. De 1–2 cm tjocka frukkropparna har 2–4 mm stora, tydligt kantiga till labyrintlika porer. Mellanväggarna är ojämna och fransade eller flikade i kanten.
Utbredning
Länsvis förekomst för storporig brandticka Observationer i  Sverige för storporig brandticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige endast känd från sex lokaler i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. I norra Finland är den funnen på två lokaler och i övriga Europa på minst sju platser. Arten är troligen vanligare i de stora, orörda skogarna i Ural och längre österut i Sibirien liksom i Nordamerika, där den tycks vara någorlunda frekvent i de västra bergsområdena. Arten har ett mycket karaktäristiskt utseende och torde inte förbigås. Man kan därför konstatera att den i Europa är extremt sällsynt. Arten är rödlistad i både Finland och Polen (akut hotad).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Nedbrytare på naken ved på mycket grova granlågor i fuktig urskogsartad ängsgranskog. En väl känd och noga eftersökt art med synnerligen iögonenfallande fruktkropp, knuten till riktig urskog. 7 aktuella lokaler kända (2015) varav 6 ligger inom naturreservat och 1 i en nationalpark.Mycket ovanlig i Europa, sammanlag ca 25 lokaler kända, varav 3 i Norge och 6 i FInland. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning och försämrad tillgång på grova granlågor utanför skyddade områden av potentiellt lämpliga äldre ängsgranskogar. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (90-400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (9-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (36-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Ekologi
Arten växer i olikåldrig, under lång tid orörd, högproduktiv granskog, gärna i fuktiga lägen. Svampen är saprofyt på gran. Fruktkropparna visar sig på undersidan av barklösa, grova omkullfallna träd, gärna där stammen hänger fritt en liten bit från marken. Veden under fruktkropparna är påfallande hård och oskadad av annan svampröta. Växtplatserna i Finland, Polen, f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Jugoslavien är samtliga belägna i skyddade urskogar, till vilken arten i nutiden tycks vara helt hänvisad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Fomitopsidaceae, Släkte Pycnoporellus (brandtickor), Art Pycnoporellus alboluteus (Ellis & Everhart) Kotl. & Pouzar - storporig brandticka Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Nedbrytare på naken ved på mycket grova granlågor i fuktig urskogsartad ängsgranskog. En väl känd och noga eftersökt art med synnerligen iögonenfallande fruktkropp, knuten till riktig urskog. 7 aktuella lokaler kända (2015) varav 6 ligger inom naturreservat och 1 i en nationalpark.Mycket ovanlig i Europa, sammanlag ca 25 lokaler kända, varav 3 i Norge och 6 i FInland. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning och försämrad tillgång på grova granlågor utanför skyddade områden av potentiellt lämpliga äldre ängsgranskogar. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (90-400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (9-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (36-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Storporig brandticka är en vidväxt ticka med ettåriga fruktkroppar. Dessa är kuddlika eller utbredda i långa stråk längs trädstammens undersida. Färgen är vanligen orange till blekt vitgul, beroende på ålder. Köttet har en mörkare saffransgul till rödbrun färg. Svampen är mjukt korkartad som färsk men hårdnar och skrumpnar något vid torkning. De 1–2 cm tjocka frukkropparna har 2–4 mm stora, tydligt kantiga till labyrintlika porer. Mellanväggarna är ojämna och fransade eller flikade i kanten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för storporig brandticka

Länsvis förekomst och status för storporig brandticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för storporig brandticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast känd från sex lokaler i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. I norra Finland är den funnen på två lokaler och i övriga Europa på minst sju platser. Arten är troligen vanligare i de stora, orörda skogarna i Ural och längre österut i Sibirien liksom i Nordamerika, där den tycks vara någorlunda frekvent i de västra bergsområdena. Arten har ett mycket karaktäristiskt utseende och torde inte förbigås. Man kan därför konstatera att den i Europa är extremt sällsynt. Arten är rödlistad i både Finland och Polen (akut hotad).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Pycnoporellus - brandtickor 
  • Art
    Pycnoporellus alboluteus(Ellis & Everhart) Kotl. & Pouzar - storporig brandticka

Arten växer i olikåldrig, under lång tid orörd, högproduktiv granskog, gärna i fuktiga lägen. Svampen är saprofyt på gran. Fruktkropparna visar sig på undersidan av barklösa, grova omkullfallna träd, gärna där stammen hänger fritt en liten bit från marken. Veden under fruktkropparna är påfallande hård och oskadad av annan svampröta. Växtplatserna i Finland, Polen, f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Jugoslavien är samtliga belägna i skyddade urskogar, till vilken arten i nutiden tycks vara helt hänvisad.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Alla skogsskötselåtgärder på eller i omedelbar närhet av artens växtplatser utgör ett hot. Högproduktiva granskogar av hög ålder och med stort inslag av grova lågor är en ovanlig biotop och arten hotas därför av brist på lämpliga växtplatser.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
De svenska lokalerna måste skyddas. Arten har ett högt skyddsvärde, då dess utbredning i Europa är starkt begränsad. Fler områden med gammal, högproduktiv granskog måste skyddas. Arten bör eftersökas i lämpliga områden i södra och mellersta Norrland.
Utländska namn – NO: Storporet flammekjuke, FI: Röyhelökääpä.

Hallingbäck, T. & Larsson, K.-H., 1983. En urskogssvamp på Lybergsgnupen. Svensk Bot. Tidskr. 77: 117–121.

(BILD på omslaget) Niemelä, T., 1980. On Fennoscandian polypores 7. The genus Pycnoporellus. Karstenia 20: 1–15.

Tortic, M. & Jelic, M., 1974. New European records of Tyromyces kmetii and Pycnoporellus alboluteus (Polyporaceae) and the identity of Irpex Woronowii Bres. Ceská Mykologie. 28: 26–34.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck & Karl-Henrik Larsson 1984. Rev. Tomas Hallingbäck & Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Pycnoporellus - brandtickor 
  • Art
    Pycnoporellus alboluteus, (Ellis & Everhart) Kotl. & Pouzar - storporig brandticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck & Karl-Henrik Larsson 1984. Rev. Tomas Hallingbäck & Karl-Henrik Larsson 1997.