Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarkösa

Organismgrupp Kärlväxter Apera interrupta
Alvarkösa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Alvarkösa är ett ettårigt och höstgroende gräs. Strået är oftast ogrenat och blir 5–25 cm högt. Bladen är någon eller några mm breda och är hoprullade i torka. Arten har en ljusgrön, smalt hopdragen vippa, ofta utglesad mot basen. Småaxen är enblommiga och har ett centimeterlångt, rakt och hårfint borst. Alvarkösa blommar under våren och försommaren och är vissen redan under högsommaren. Den skiljer sig från den vanligare åkerkösan A. spica-venti genom att den är mindre, upp till 25 cm (jämfört med 30–100 cm), snärpen är 2–5 mm (jämfört med cirka 8 mm), ståndarknappar 0,3–0,4 mm (jämfört med 1–2 mm), borst 7–15 mm (jämfört med 6–10 mm).
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarkösa Observationer i  Sverige för alvarkösa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Alvarkösa finns i Norden enbart på Öland och Gotland. På Öland finns den framför allt på Stora Alvaret, därutöver är den sedd på de flesta småalvaren upp till Böda. På Gotland är den sällsynt med ett 10-tal lokaler, mest på östra sidan från Östergarn till Fårö. Förekomsterna på Öland och Gotland utgör en isolerad utpost av den europeiska utbredningen, som sträcker sig från västra Europa (Spanien till England) över centrala Europa mot södra Italien och sedan diskontinuerligt över Balkan till södra Ukraina (Krim).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer på Öland och Gotland. Alvarkösa växer oftast på och vid mosskuddar i den grundaste jorden på kalkhällmarker, sällsynt även på ren sand. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6852 km² och förekomstarean (AOO) till 112 (75-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ac(iv); D1).
Ekologi
Alvarkösa växer oftast på och vid mosskuddar i den grundaste jorden på kalkhällmarker, sällsynt även på ren sand. I övriga Europa växer den ofta på sand och i andra störda miljöer men på Öland är den endast påträffad en gång på en sandig banvall. Den varierar mycket kraftigt i frekvens efter årsmån. Eftersom den är höstgroende sker tillväxten på våren och under torra vårar är den ovanlig eller svårfunnen med endast mycket få och låga exemplar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Apera (kösor), Art Apera interrupta (L.) P. Beauv. - alvarkösa Synonymer Apera spica-venti f. pygmaea, Agrostis interrupta, Agrostis spica-venti f. pygmaea, Alvarven

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer på Öland och Gotland. Alvarkösa växer oftast på och vid mosskuddar i den grundaste jorden på kalkhällmarker, sällsynt även på ren sand. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6852 km² och förekomstarean (AOO) till 112 (75-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ac(iv); D1).
Konventioner Typisk art i 6110 Basiska berghällar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Alvarkösa är ett ettårigt och höstgroende gräs. Strået är oftast ogrenat och blir 5–25 cm högt. Bladen är någon eller några mm breda och är hoprullade i torka. Arten har en ljusgrön, smalt hopdragen vippa, ofta utglesad mot basen. Småaxen är enblommiga och har ett centimeterlångt, rakt och hårfint borst. Alvarkösa blommar under våren och försommaren och är vissen redan under högsommaren. Den skiljer sig från den vanligare åkerkösan A. spica-venti genom att den är mindre, upp till 25 cm (jämfört med 30–100 cm), snärpen är 2–5 mm (jämfört med cirka 8 mm), ståndarknappar 0,3–0,4 mm (jämfört med 1–2 mm), borst 7–15 mm (jämfört med 6–10 mm).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarkösa

Länsvis förekomst och status för alvarkösa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarkösa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Alvarkösa finns i Norden enbart på Öland och Gotland. På Öland finns den framför allt på Stora Alvaret, därutöver är den sedd på de flesta småalvaren upp till Böda. På Gotland är den sällsynt med ett 10-tal lokaler, mest på östra sidan från Östergarn till Fårö. Förekomsterna på Öland och Gotland utgör en isolerad utpost av den europeiska utbredningen, som sträcker sig från västra Europa (Spanien till England) över centrala Europa mot södra Italien och sedan diskontinuerligt över Balkan till södra Ukraina (Krim).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Apera - kösor 
  • Art
    Apera interrupta(L.) P. Beauv. - alvarkösa
    Synonymer
    Apera spica-venti f. pygmaea
    Agrostis interrupta
    Agrostis spica-venti f. pygmaea
    Alvarven

Alvarkösa växer oftast på och vid mosskuddar i den grundaste jorden på kalkhällmarker, sällsynt även på ren sand. I övriga Europa växer den ofta på sand och i andra störda miljöer men på Öland är den endast påträffad en gång på en sandig banvall. Den varierar mycket kraftigt i frekvens efter årsmån. Eftersom den är höstgroende sker tillväxten på våren och under torra vårar är den ovanlig eller svårfunnen med endast mycket få och låga exemplar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Alvarkösa hotas främst av igenväxning med buskar och högre vegetation samt av anhopning av förna på grund av upphört bete. Kvävegödning gör att den kan konkurreras ut av högre och tätare vegetation.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Fortsatt bete är en förutsättning för artens bevarande. Dessutom kanske buskar behöver röjas här och där för att öka dess mycket snäva livsrum.
Utländska namn – DK: Alvar-Vindaks, NO: Alvarkvein, GB: Densy Silky-bent

Ekstam, U. m.fl. 1984. Ölands och Gotlands växtvärld. Helsingborg Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Å. Lundqvist. Stockholm Tutin, T. G. et al. 1976. Flora Europaea Volume 4. Cambridge.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bertilsson 2001. © ArtDatabanken 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Apera - kösor 
  • Art
    Apera interrupta, (L.) P. Beauv. - alvarkösa
    Synonymer
    Apera spica-venti f. pygmaea
    Agrostis interrupta
    Agrostis spica-venti f. pygmaea
    Alvarven
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bertilsson 2001. © ArtDatabanken 2006.