Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ölandssolvända

Organismgrupp Kärlväxter Helianthemum oelandicum
Ölandssolvända Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ölandssolvända är ett lågväxt ris med elliptiska, motsatta blad som saknar stipler. Blommorna är vanligen klart gula, men åtminstone hos äkta ölandssolvända kan de också vara ljust svavelgula. Kronbladen är bakåtriktade. Blommorna är öppna vid solsken och sluter sig under natten och vid mulen väderlek. Roten är en djup, kraftig, grenig rot som genom vinterns uppfrysning ofta lyfts upp ovan jord. I Sverige finns två varieteter som båda är endemiska för Öland: äkta ölandssolvända, var. oelandicum, och filthårig ölandssolvända, var. canescens. Äkta ölandssolvända har en koncentrerad blomning i maj – juni. Den saknar stjärnhår men kan ha glesa borsthår eller filthår. Filthårig ölandssolvända blommar från juni till oktober, med blomningsoptimum i början av juni respektive i slutet av juli. Plantan är oftast tätt hårig med stjärnhår, borsthår och/eller filthår på blad (särskilt undersidorna), foderblad och blomstänglar.
Utbredning
Länsvis förekomst för ölandssolvända Observationer i  Sverige för ölandssolvända
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Pollenanalyser har visat att ölandssolvända under senglacial tid var spridd i hela södra Skandinavien. Idag finns den enda skandinaviska förekomsten på Öland. Den äkta ölandssolvändans utbredning omfattar större delen av Öland där den bara saknas i några få socknar (Källa, Köping, Egby, Bredsätra och Glömminge). På Stora alvaret är den särskilt vanlig, och kan där bli helt dominerande. Den förekommer också sparsamt utanför alvaren, t ex i de östra sjömarkerna. Den filthåriga ölandssolvändan är i sin utbredning begränsad till den sydligaste delen av Öland och finns i Södra Möckleby, Ventlinge, Gräsgård och Ås socknar. Artens taxonomi är fortfarande under utredning. Ytterligare taxa i ölandssolvände-komplexet finns i stora delar av Europa, men saknas i Holland, Belgien, Baltikum och Skandinavien (utom Öland). Flera av dessa taxa är endemiska.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer på endast på Öland. Förekomsterna uppvisar ingen minskning för närvarande och prognosen för framtiden är god. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1196 km² och förekomstarean (AOO) till 348 (300-500) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Ölandssolvända är, liksom många andra alvarväxter, konkurrenskänslig. Den växer främst på kalkrikt vittringsgrus på de tunnjordiga delarna av Ölands alvarmarker, och blir där ofta dominerande. Dessa miljöer blir vattendränkta vintertid vilket resulterar i kraftiga froströrelser. Resultatet av dessa rörelser syns ofta i form av frostpolygoner med fint material i mitten och grövre material i kanterna. Den bistra miljön gör att få andra arter kan konkurrera, men följearter kan vara fårsvingel, bågsvingel (Festuca rubra ssp. oelandica), backtimjan och alvarglim. Flera busklavar förekommer också tillsammans med ölandssolvända, t ex islandslav, snölav och masklav. Ölandssolvända förekommer också sparsamt på torra moränryggar både på och utanför alvarmarkerna. Tillväxten hos de två varieteterna av ölandssolvända skiljer sig något. Hos äkta ölandssolvända anläggs de blommande skotten redan på sensommaren och hösten året innan. Alla blomstänglar utvecklas alltså på fjolårets skott. Hos den filthåriga ölandssolvändan sker den tidiga blomningen på fjolårets skott, medan de sena blomstänglarna utvecklas på årsskotten. Fröna kan gro direkt efter mognaden om det är tillräckligt fuktigt. Om groning inte sker direkt hårdnar fröskalet så att det blir ogenomträngligt för vatten, och fröet går in i frövila. För att frövilan ska brytas krävs att fröskalet nöts så att det kan ta in vatten. Filthårig ölandssolvända är till stor del höstgroende eftersom fröna mognar i augusti när marken ofta är fuktig och fröna kan gro direkt. Äkta ölandssolvända är däremot oftast vårgroende eftersom fröna mognar under högsommaren och då oftast går in i frövila. Låga vintertemperaturer har visat sig ge hög groning under efterföljande vår. Hos båda varieteterna är innerväggarna av epidermiscellerna förslemmade, något som tolkats som ett sätt att lagra vatten, eller som ett transpirationsskydd. Ölandssolvändan är främst vindpollinerad och har en mycket låg grad av självbefruktning. Insektspollinering förekommer också, men har troligen bara betydelse under den sena blomningen.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malvales (malvaordningen), Familj Cistaceae (solvändeväxter), Släkte Helianthemum (solvändor), Art Helianthemum oelandicum (L.) Dum. Cours. - ölandssolvända Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer på endast på Öland. Förekomsterna uppvisar ingen minskning för närvarande och prognosen för framtiden är god. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1196 km² och förekomstarean (AOO) till 348 (300-500) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Typisk art i 6280 Alvar (Kontinental region (CON))
Ölandssolvända är ett lågväxt ris med elliptiska, motsatta blad som saknar stipler. Blommorna är vanligen klart gula, men åtminstone hos äkta ölandssolvända kan de också vara ljust svavelgula. Kronbladen är bakåtriktade. Blommorna är öppna vid solsken och sluter sig under natten och vid mulen väderlek. Roten är en djup, kraftig, grenig rot som genom vinterns uppfrysning ofta lyfts upp ovan jord. I Sverige finns två varieteter som båda är endemiska för Öland: äkta ölandssolvända, var. oelandicum, och filthårig ölandssolvända, var. canescens. Äkta ölandssolvända har en koncentrerad blomning i maj – juni. Den saknar stjärnhår men kan ha glesa borsthår eller filthår. Filthårig ölandssolvända blommar från juni till oktober, med blomningsoptimum i början av juni respektive i slutet av juli. Plantan är oftast tätt hårig med stjärnhår, borsthår och/eller filthår på blad (särskilt undersidorna), foderblad och blomstänglar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ölandssolvända

Länsvis förekomst och status för ölandssolvända baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ölandssolvända

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Pollenanalyser har visat att ölandssolvända under senglacial tid var spridd i hela södra Skandinavien. Idag finns den enda skandinaviska förekomsten på Öland. Den äkta ölandssolvändans utbredning omfattar större delen av Öland där den bara saknas i några få socknar (Källa, Köping, Egby, Bredsätra och Glömminge). På Stora alvaret är den särskilt vanlig, och kan där bli helt dominerande. Den förekommer också sparsamt utanför alvaren, t ex i de östra sjömarkerna. Den filthåriga ölandssolvändan är i sin utbredning begränsad till den sydligaste delen av Öland och finns i Södra Möckleby, Ventlinge, Gräsgård och Ås socknar. Artens taxonomi är fortfarande under utredning. Ytterligare taxa i ölandssolvände-komplexet finns i stora delar av Europa, men saknas i Holland, Belgien, Baltikum och Skandinavien (utom Öland). Flera av dessa taxa är endemiska.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malvales - malvaordningen 
  • Familj
    Cistaceae - solvändeväxter 
  • Släkte
    Helianthemum - solvändor 
  • Art
    Helianthemum oelandicum(L.) Dum. Cours. - ölandssolvända

Ölandssolvända är, liksom många andra alvarväxter, konkurrenskänslig. Den växer främst på kalkrikt vittringsgrus på de tunnjordiga delarna av Ölands alvarmarker, och blir där ofta dominerande. Dessa miljöer blir vattendränkta vintertid vilket resulterar i kraftiga froströrelser. Resultatet av dessa rörelser syns ofta i form av frostpolygoner med fint material i mitten och grövre material i kanterna. Den bistra miljön gör att få andra arter kan konkurrera, men följearter kan vara fårsvingel, bågsvingel (Festuca rubra ssp. oelandica), backtimjan och alvarglim. Flera busklavar förekommer också tillsammans med ölandssolvända, t ex islandslav, snölav och masklav. Ölandssolvända förekommer också sparsamt på torra moränryggar både på och utanför alvarmarkerna. Tillväxten hos de två varieteterna av ölandssolvända skiljer sig något. Hos äkta ölandssolvända anläggs de blommande skotten redan på sensommaren och hösten året innan. Alla blomstänglar utvecklas alltså på fjolårets skott. Hos den filthåriga ölandssolvändan sker den tidiga blomningen på fjolårets skott, medan de sena blomstänglarna utvecklas på årsskotten. Fröna kan gro direkt efter mognaden om det är tillräckligt fuktigt. Om groning inte sker direkt hårdnar fröskalet så att det blir ogenomträngligt för vatten, och fröet går in i frövila. För att frövilan ska brytas krävs att fröskalet nöts så att det kan ta in vatten. Filthårig ölandssolvända är till stor del höstgroende eftersom fröna mognar i augusti när marken ofta är fuktig och fröna kan gro direkt. Äkta ölandssolvända är däremot oftast vårgroende eftersom fröna mognar under högsommaren och då oftast går in i frövila. Låga vintertemperaturer har visat sig ge hög groning under efterföljande vår. Hos båda varieteterna är innerväggarna av epidermiscellerna förslemmade, något som tolkats som ett sätt att lagra vatten, eller som ett transpirationsskydd. Ölandssolvändan är främst vindpollinerad och har en mycket låg grad av självbefruktning. Insektspollinering förekommer också, men har troligen bara betydelse under den sena blomningen.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Ölandssolvända har sin huvudförekomst och sina starkaste populationer på grusalvaren. Dessa miljöer är mycket ursprungliga och hålls öppna även utan bete. Miljön är så extrem att konkurrensen med andra växter är mycket svag. Det innebär att inga påtagliga hot förekommer idag. I områden med högt betestryck, särskilt från får, kan för hårt bete vara ett hot. Ölandssolvända ratas av nöt och hästar, men kan ibland betas av får. Arten är känslig för trampskador, särskilt under torra perioder då grenarna lätt går av. Vid ”normalt” betestryck uppehåller sig djuren sällan i grusalvaren, vilket gör att trampskador inte uppstår. Där arten växer på moränryggar är förbuskning, främst av en, ett hot.
Artens utbredning utanför alvarmarkerna bör undersökas mer ingående. För att få en uppfattning om artens nuvarande populationsutveckling bör några populationer från olika habitat (grusalvar och torra gräsmarker) övervakas vartannat – vart tredje år.
Ölandssolvände-komplexets taxonomi har debatterats livligt genom åren och är ännu inte helt utredd. Tidigare har framförallt bladens hårighet, men också tidpunkten för blomning, ansetts vara viktiga karaktärer för indelningen. Sterner (1936) skilde ut tre arter i Sverige: den tidigblommande och kala H. oelandicum (endemisk), H. canum (Centraleuropa, senblommande med tätt stjärnhåriga bladundersidor) samt H. italicum ssp. rupifragum (sydöstra Europa senblommande och utan stjärnhår). I Flora Europaea skiljs två arter ut; H. oelandicum med fem underarter och H. canum med sju underarter. Dessa två arter har nu slagits ihop till en art, H. oelandicum, uppdelad i underarter och varieteter. Ölandssolvända är Ölands landskapsblomma. Utländska namn – NO: Ölandssolrose, DK: Ølands-soløje, GB: Hoary rock-rose, Öland rock-rose.

Berglund, B. 1966. Late-Quaternary vegetation in eastern Blekinge, south-eastern Sweden. A pollen-analytical study. I. Late-Glacial time. Op. Bot. 12 (1), Lund.

Du Rietz, G. E. 1923. De svenska Helianthemum-arterna. Bot. Not. 76: 435–446.

Sterner, R. 1936. Helianthemum oelandicum (L.) Willd. och dess anförvanter på Öland. Svensk Bot. Tidskr. 30: 419–432.

Proctor, M. C. F. & Heywood, V. H. 1968. Helianthemum I. Tutin, T. G. m.fl.. Flora Europaea, 2: 286–291. Cambridge University Press, Cambridge.

Törnblom, G. 1908. Iakttagelser öfver Helianthemum canum (L.) Baumg. och Helianthemum oelandicum (L.) Willd. på Ölands alfvar. Svensk Bot. Tidskr. 2: 32–37.

Widén, B. 1980. Flowering strategies in the Helianthemum oelandicum (Cistaceae) complex on Öland, Sweden. Bot. Not. 133: 99–115.

Widén, B. 1982. Reproductive biology in the Helianthemum oelandicum (Cistaceae) complex on Öland, Sweden.

Akademisk avhandling, Lunds Universitet.

Widén, B. 1986. Biosystematics in the Helianthemum oelandicum complex on Öland. Symb. Bot. Ups. 27(2): 53–60.

Widén, B. 1988. Partitioning of variation in pubescence of a dwarf shrub, Helianthemum oelandicum. Acta Phytogeogr. Suec. 76: 135–156.

Witte, H. 1906. Till de svenska alfvarväxternas ekologi. Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Helena Lager 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malvales - malvaordningen 
  • Familj
    Cistaceae - solvändeväxter 
  • Släkte
    Helianthemum - solvändor 
  • Art
    Helianthemum oelandicum, (L.) Dum. Cours. - ölandssolvända
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Helena Lager 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.