Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  silverblåvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Polyommatus amandus
Silverblåvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 31-36 mm. Vingarnas översida är hos hanen sidenglänsande ljusblå med smalt svart sömfält som upptill på framvingen kantas av gråsvart pudring, speciellt på vingribborna. Hos honan kan vingarna vara helt bruna, men särskilt i mellersta och norra Sverige är vingarna oftare mer eller mindre blå från vingarnas mitt mot roten. Båda dessa former av honan kan ha tydliga eller endast vaga gula till gulröda kantmånar på bakvingarna. Undersidan är askgrå, hos honan vanligare brungrå, oftast med tydliga streckformiga diskfläckar och tydliga punktrader på båda vingarnas mitt, men med otydligare mörka markeringar vid utkanterna samt färre och otydligare rödgula kantfläckar. Från puktörneblåvinge Polyommatus icarus skiljer sig arten främst genom att den saknar svarta prickar innanför framvingens diskfläck.
Ägget är vitt och tillplattat runt. Det har vid jämförelse med äggen av andra blåvingearter medelstora porliknande gropar med taggar i hörnen. Larven är gräsgrön med vitaktig sidolinje, otydliga ljusa tunna streck på rygg och sidor, och den är täckt av fin vit behåring. Enligt äldre svenska uppgifter kan larven även ha en mer utbredd teckning med brun rygglinje och en i fläckar uppdelad brunaktig sidorygglinje. Puppan är genomskinligt vitgrön till gulgrön med gulare bakkropp.
Utbredning
Observationer i  Sverige för silverblåvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Silverblåvinge når i Nordvästeuropa sin västgräns i Norden, men är trots detta en väl utbredd och allmän art som under de senaste 30 åren expanderat kraftigt i Norrland. Den förekommer i stora delar av Sverige med utbredningsgräns från norra Värmland, genom Dalarnas och Hälsinglands odlingsbygder och vidare norrut i mer kustnära områden till Norrbotten. Enstaka individer har även påträffats i Lule lappmark. I Norge är utbredningen sydlig och östlig, med väst- och nordgräns i västra Buskerud och Oppland. I Finland är arten utbredd i hela landet med nordgräns vid 67° N. Den är likaså utbredd i hela Danmark med undantag av Fyn, Langeland, Lolland och Bornholm.
Utbredningsområdet i Europa har sin västgräns genom södra Frankrike, Alperna, mellersta och östra Tyskland och Norden. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika genom Europa, Turkiet, Främre Orienten, Kaukasus, Centralasien och Sibirien till Mongoliet, norra Kina och Amurområdet. Popula­tions­trenden är mycket varierande inom Europa. I Slovakien och Österrike är den kraftigt vikande, i Danmark, Tyskland och Schweiz svagare vikande, medan den är expanderande i Tjeckien och norra Sverige och i övrigt stabil.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Silverblåvinge påträffas på frisk till torr ängsmark och på öppen mark i skogstrakter längs mindre vägar och i kraftledningsgator. Arten utnyttjar ofta sina värdväxter i bryn och kan ibland överleva i områden där all gräsmark betas eller slåttras, men det är vanligare att den bara upprätthåller populationer på f.d. hävdad mark. I övrigt har arten relativt små anspråk på livsmiljön och är allmän i stora delar av Sverige, även i mer vindexponerade miljöer vid våra kuster. Flygtiden infaller främst under början av sommaren, men är utsträckt från andra veckan i juni till slutet av augusti. Hanarna patrullerar i sökandet efter oparade honor, gärna genom öppna korridorer i ängsartad skog, eller längs skogsbryn mot mer öppen ängsmark. De verkar röra sig över ganska stora områden, men detaljerade studier över artens beteende saknas. Tydligt är dock att fjärilarna liksom andra blåvingar gärna samlas på blomrika ytor och att hanarna gärna uppsöker fuktfläckar på grusvägar. Värdväxter är ett flertal ärtväxter (Fabaceae), bl.a. gulvial Lathyrus pratensis, kråk­vicker Vicia cracca och foderlusern Medicago sativa.
Äggen läggs utspridda ett och ett på översidan av bladfästen och kläcks efter cirka en vecka. Larven uppvaktas av myror. Den övervintrar redan i 2:a stadiet, och tillväxten fram till detta stadium tar bara 2-3 veckor. Under våren och försommaren tillväxer larverna mycket olika snabbt, och tillväxtperioden varierar mellan tre och åtta veckor. Puppstadiet varar drygt två veckor.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· foderlusern
· foderlusern
· gulvial
· gulvial
· kråkvicker
· kråkvicker
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Polyommatus, Art Polyommatus amandus (Schneider, 1792) - silverblåvinge Synonymer Papilio amandus Schneider, 1792, Plebicula amanda (Schneider, 1792), Lysandra icarius (Esper, 1792), silverfärgad blåvinge, Cyaniris amandus (Schneider, 1792)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Vingspann 31-36 mm. Vingarnas översida är hos hanen sidenglänsande ljusblå med smalt svart sömfält som upptill på framvingen kantas av gråsvart pudring, speciellt på vingribborna. Hos honan kan vingarna vara helt bruna, men särskilt i mellersta och norra Sverige är vingarna oftare mer eller mindre blå från vingarnas mitt mot roten. Båda dessa former av honan kan ha tydliga eller endast vaga gula till gulröda kantmånar på bakvingarna. Undersidan är askgrå, hos honan vanligare brungrå, oftast med tydliga streckformiga diskfläckar och tydliga punktrader på båda vingarnas mitt, men med otydligare mörka markeringar vid utkanterna samt färre och otydligare rödgula kantfläckar. Från puktörneblåvinge Polyommatus icarus skiljer sig arten främst genom att den saknar svarta prickar innanför framvingens diskfläck.
Ägget är vitt och tillplattat runt. Det har vid jämförelse med äggen av andra blåvingearter medelstora porliknande gropar med taggar i hörnen. Larven är gräsgrön med vitaktig sidolinje, otydliga ljusa tunna streck på rygg och sidor, och den är täckt av fin vit behåring. Enligt äldre svenska uppgifter kan larven även ha en mer utbredd teckning med brun rygglinje och en i fläckar uppdelad brunaktig sidorygglinje. Puppan är genomskinligt vitgrön till gulgrön med gulare bakkropp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för silverblåvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Silverblåvinge når i Nordvästeuropa sin västgräns i Norden, men är trots detta en väl utbredd och allmän art som under de senaste 30 åren expanderat kraftigt i Norrland. Den förekommer i stora delar av Sverige med utbredningsgräns från norra Värmland, genom Dalarnas och Hälsinglands odlingsbygder och vidare norrut i mer kustnära områden till Norrbotten. Enstaka individer har även påträffats i Lule lappmark. I Norge är utbredningen sydlig och östlig, med väst- och nordgräns i västra Buskerud och Oppland. I Finland är arten utbredd i hela landet med nordgräns vid 67° N. Den är likaså utbredd i hela Danmark med undantag av Fyn, Langeland, Lolland och Bornholm.
Utbredningsområdet i Europa har sin västgräns genom södra Frankrike, Alperna, mellersta och östra Tyskland och Norden. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika genom Europa, Turkiet, Främre Orienten, Kaukasus, Centralasien och Sibirien till Mongoliet, norra Kina och Amurområdet. Popula­tions­trenden är mycket varierande inom Europa. I Slovakien och Österrike är den kraftigt vikande, i Danmark, Tyskland och Schweiz svagare vikande, medan den är expanderande i Tjeckien och norra Sverige och i övrigt stabil.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Polyommatus  
  • Art
    Polyommatus amandus(Schneider, 1792) - silverblåvinge
    Synonymer
    Papilio amandus Schneider, 1792
    Plebicula amanda (Schneider, 1792)
    Lysandra icarius (Esper, 1792)
    silverfärgad blåvinge
    Cyaniris amandus (Schneider, 1792)

Silverblåvinge påträffas på frisk till torr ängsmark och på öppen mark i skogstrakter längs mindre vägar och i kraftledningsgator. Arten utnyttjar ofta sina värdväxter i bryn och kan ibland överleva i områden där all gräsmark betas eller slåttras, men det är vanligare att den bara upprätthåller populationer på f.d. hävdad mark. I övrigt har arten relativt små anspråk på livsmiljön och är allmän i stora delar av Sverige, även i mer vindexponerade miljöer vid våra kuster. Flygtiden infaller främst under början av sommaren, men är utsträckt från andra veckan i juni till slutet av augusti. Hanarna patrullerar i sökandet efter oparade honor, gärna genom öppna korridorer i ängsartad skog, eller längs skogsbryn mot mer öppen ängsmark. De verkar röra sig över ganska stora områden, men detaljerade studier över artens beteende saknas. Tydligt är dock att fjärilarna liksom andra blåvingar gärna samlas på blomrika ytor och att hanarna gärna uppsöker fuktfläckar på grusvägar. Värdväxter är ett flertal ärtväxter (Fabaceae), bl.a. gulvial Lathyrus pratensis, kråk­vicker Vicia cracca och foderlusern Medicago sativa.
Äggen läggs utspridda ett och ett på översidan av bladfästen och kläcks efter cirka en vecka. Larven uppvaktas av myror. Den övervintrar redan i 2:a stadiet, och tillväxten fram till detta stadium tar bara 2-3 veckor. Under våren och försommaren tillväxer larverna mycket olika snabbt, och tillväxtperioden varierar mellan tre och åtta veckor. Puppstadiet varar drygt två veckor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö, Våtmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· foderlusern - Medicago sativa (Har betydelse)
· gulvial - Lathyrus pratensis (Har betydelse)
· kråkvicker - Vicia cracca (Har betydelse)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Etymologi: Amandus = namnet, även i den feminina formen Amanda, betyder den älskliga.
Uttal: [Polyómmatus amándus]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Polyommatus  
  • Art
    Polyommatus amandus, (Schneider, 1792) - silverblåvinge
    Synonymer
    Papilio amandus Schneider, 1792
    Plebicula amanda (Schneider, 1792)
    Lysandra icarius (Esper, 1792)
    silverfärgad blåvinge
    Cyaniris amandus (Schneider, 1792)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.