Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  midsommarblåvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Aricia artaxerxes
Midsommarblåvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 26-31 mm. Könen är lika, men hanens framvingar är spetsigare. Vingarna är på översidan mörkbruna, alltid med åtminstone antydan till gulröda kantmånar på bakvingarna, men mer sällan når kantmånarna helt tydliga fram till framvingespetsen. Diskfläcken på framvingen är alltid tydlig och svart. Någon gång är den vitkantad och i Danmark ibland helt vit. Hanen har i en viss belysningsvinkel ett grönblått skimmer. Undersidan är ljust gråbrun med tydliga, men ofta mindre svarta prickar och stora röda kantmånar på båda vingparen. Den mycket närstående arten rödfläckig blåvinge Aricia agestis, från vilken midsommarblåvinge A. artaxerxes bara kan skiljas med svårighet, finns i Sverige bara i Skåne. (Se vidare under denna art). På Öland förekommer underarten horkei som är nästan identisk med A. agestis genom sin mindre storlek och sina större, mer distinkt avgränsade, gulröda kantmånar på översidan. Större individer med färre röda kantmånar på översidan skiljer sig från brun blåvinge A. eumedon på bakvingens undersida genom att den vita fläcken inåt från utkantens mitt inte är jämnbrett streckformig utan bredare, mer trekantig, och med spets som knappt når fram till diskfläcken.
Larv och puppa är i stort sett identiska med de beskrivna under A. agestis, med enda skillnaden att puppan hos A. artaxerxes är något smalare och att det svarta ögonstrecket är kortare eller saknas.
Utbredning
Länsvis förekomst för midsommarblåvinge Observationer i  Sverige för midsommarblåvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Midsommarblåvinge har ett stort utbredningsområde som omfattar nästan hela Sve­rige och den saknas bara, eller är mer lokal, i södra och västra Götaland och i Bottenvikens kustland. I Danmark finns den bara lokalt på ett fåtal kustnära områden på Nordvästjylland och Nordsjälland. I Norge förekommer den från Sörlandskusten genom alla klimatiskt gynnsammare fjäll- och fjordområden till Lofoten och Troms. Den är utbredd i hela Finland utom i de flackare delarna av Lappland.
Världsutbredningen omfattar främst bergsområden och sträcker sig från Nordafrika, Spanien, Skott­land och Norden genom Europa, Turkiet, Främre Orienten och Sibirien till Mongoliet, norra Kina, Korea, Amur och Sachalin. Populationstrenden är vikande i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Danmark, Sverige och kraftigt vikande i Polen, men i övrigt stabil i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Midsommarblåvinge påträffas i blomrika, gärna kalkrika områden, på såväl friska ängar som torra klippängar, på vindskyddade alvarhedar och i sydexponerade fjällbranter. Arten har troligtvis olika värdväxter i olika delar av landet, men detta är ännu dåligt undersökt. I Sydsverige påträffas den främst i områden där ljus solvända Helianthemum nummularium och ölandssolvända H. oelandicum troligen främst utgör artens värdväxter. I Mellansverige påträffas den främst i områden med blodnäva Geranium sanguineum och från Bergslagsområdet och vidare norrut är skogsnäva G. sylvaticum enda värdväxt. Fjärilarna har i hela landet en mycket utsträckt flygtid. I södra och mellersta Sverige varar den från tredje veckan i juni och ibland ända till slutet av augusti, men liksom i Norrland infaller flygtiden huvudsakligen i juli. Vid en viss tidpunkt kläcker vanligen bara en mindre andel av en lokal population. Fjärilarna är starkt lokaltrogna. Hanarna samlas gärna på blomrika ytor i vägkanter, kraftledningsgator och andra korridorer där chansen att påträffa förbipasserande oparade honor är störst.
Äggen läggs utspridda ett och ett på undersidan av blomknoppar och kläcks efter en vecka. Larverna tillväxer under 3-5 veckor och förbereder sig därefter för övervintringen, vilken alltid sker i 3:e stadiet. Under våren fortsätter tillväxten cirka sex veckor varefter larven förpuppas med en silkestråd som gördel på undersidan av ett blad nära markytan. Puppstadiet varar 2-3 veckor. Larverna parasiteras hårt av en brokparasitstekelart, Hyposoter notatus, vilket kan vara en väsentlig orsak till den utsträckta utvecklings­tiden, som bl.a. visar sig i form av en utsträckt flygtid.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blodnäva
· blodnäva
· midsommarblomster
· midsommarblomster
· solvända
· solvända
· ölandssolvända
· ölandssolvända
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Aricia, Art Aricia artaxerxes (Fabricius, 1793) - midsommarblåvinge Synonymer Mountain Argus, Hesperia artaxerxes Fabricius, 1793, Plebejus medon (Esper, 1793), Aricia allous (Geyer, 1837), skogsnäveblåvinge, förväxlad blåvinge

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Typisk art i 6210 Kalkgräsmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Vingspann 26-31 mm. Könen är lika, men hanens framvingar är spetsigare. Vingarna är på översidan mörkbruna, alltid med åtminstone antydan till gulröda kantmånar på bakvingarna, men mer sällan når kantmånarna helt tydliga fram till framvingespetsen. Diskfläcken på framvingen är alltid tydlig och svart. Någon gång är den vitkantad och i Danmark ibland helt vit. Hanen har i en viss belysningsvinkel ett grönblått skimmer. Undersidan är ljust gråbrun med tydliga, men ofta mindre svarta prickar och stora röda kantmånar på båda vingparen. Den mycket närstående arten rödfläckig blåvinge Aricia agestis, från vilken midsommarblåvinge A. artaxerxes bara kan skiljas med svårighet, finns i Sverige bara i Skåne. (Se vidare under denna art). På Öland förekommer underarten horkei som är nästan identisk med A. agestis genom sin mindre storlek och sina större, mer distinkt avgränsade, gulröda kantmånar på översidan. Större individer med färre röda kantmånar på översidan skiljer sig från brun blåvinge A. eumedon på bakvingens undersida genom att den vita fläcken inåt från utkantens mitt inte är jämnbrett streckformig utan bredare, mer trekantig, och med spets som knappt når fram till diskfläcken.
Larv och puppa är i stort sett identiska med de beskrivna under A. agestis, med enda skillnaden att puppan hos A. artaxerxes är något smalare och att det svarta ögonstrecket är kortare eller saknas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för midsommarblåvinge

Länsvis förekomst och status för midsommarblåvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för midsommarblåvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Midsommarblåvinge har ett stort utbredningsområde som omfattar nästan hela Sve­rige och den saknas bara, eller är mer lokal, i södra och västra Götaland och i Bottenvikens kustland. I Danmark finns den bara lokalt på ett fåtal kustnära områden på Nordvästjylland och Nordsjälland. I Norge förekommer den från Sörlandskusten genom alla klimatiskt gynnsammare fjäll- och fjordområden till Lofoten och Troms. Den är utbredd i hela Finland utom i de flackare delarna av Lappland.
Världsutbredningen omfattar främst bergsområden och sträcker sig från Nordafrika, Spanien, Skott­land och Norden genom Europa, Turkiet, Främre Orienten och Sibirien till Mongoliet, norra Kina, Korea, Amur och Sachalin. Populationstrenden är vikande i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Danmark, Sverige och kraftigt vikande i Polen, men i övrigt stabil i Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Aricia  
  • Art
    Aricia artaxerxes(Fabricius, 1793) - midsommarblåvinge
    Synonymer
    Mountain Argus
    Hesperia artaxerxes Fabricius, 1793
    Plebejus medon (Esper, 1793)
    Aricia allous (Geyer, 1837)
    skogsnäveblåvinge
    förväxlad blåvinge

Midsommarblåvinge påträffas i blomrika, gärna kalkrika områden, på såväl friska ängar som torra klippängar, på vindskyddade alvarhedar och i sydexponerade fjällbranter. Arten har troligtvis olika värdväxter i olika delar av landet, men detta är ännu dåligt undersökt. I Sydsverige påträffas den främst i områden där ljus solvända Helianthemum nummularium och ölandssolvända H. oelandicum troligen främst utgör artens värdväxter. I Mellansverige påträffas den främst i områden med blodnäva Geranium sanguineum och från Bergslagsområdet och vidare norrut är skogsnäva G. sylvaticum enda värdväxt. Fjärilarna har i hela landet en mycket utsträckt flygtid. I södra och mellersta Sverige varar den från tredje veckan i juni och ibland ända till slutet av augusti, men liksom i Norrland infaller flygtiden huvudsakligen i juli. Vid en viss tidpunkt kläcker vanligen bara en mindre andel av en lokal population. Fjärilarna är starkt lokaltrogna. Hanarna samlas gärna på blomrika ytor i vägkanter, kraftledningsgator och andra korridorer där chansen att påträffa förbipasserande oparade honor är störst.
Äggen läggs utspridda ett och ett på undersidan av blomknoppar och kläcks efter en vecka. Larverna tillväxer under 3-5 veckor och förbereder sig därefter för övervintringen, vilken alltid sker i 3:e stadiet. Under våren fortsätter tillväxten cirka sex veckor varefter larven förpuppas med en silkestråd som gördel på undersidan av ett blad nära markytan. Puppstadiet varar 2-3 veckor. Larverna parasiteras hårt av en brokparasitstekelart, Hyposoter notatus, vilket kan vara en väsentlig orsak till den utsträckta utvecklings­tiden, som bl.a. visar sig i form av en utsträckt flygtid.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Fjäll, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blodnäva - Geranium sanguineum (Viktig)
· midsommarblomster - Geranium sylvaticum (Viktig)
· solvända - Helianthemum nummularium (Viktig)
· ölandssolvända - Helianthemum oelandicum (Har betydelse)
Etymologi: Artaxerxes = namn på flera persiska kungar.
Uttal: [Arísia artaxérxes]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Aricia  
  • Art
    Aricia artaxerxes, (Fabricius, 1793) - midsommarblåvinge
    Synonymer
    Mountain Argus
    Hesperia artaxerxes Fabricius, 1793
    Plebejus medon (Esper, 1793)
    Aricia allous (Geyer, 1837)
    skogsnäveblåvinge
    förväxlad blåvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.