Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ljungblåvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Plebejus argus
Ljungblåvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 23-27 mm. Vingarna är hos hanen på översidan blå med något bredare, mer oskarpt avgränsade svarta sömfält än hos hedblåvinge Plebejus idas. Vidare har bakvingarna en rad svarta prickar som sammanflyter med sömfältet, men oftast är tydligt urskiljbara och ger sömfältet en ojämn inre gräns. Dessa prickar är mindre eller saknas hos kronärtsblåvinge P. argyrognomon. Honan av ljungblåvinge P. argus är i sydligaste Sverige mer brun på översidan och har färre blå pigment på vingarna än honan av P. idas. Längre norrut är honorna avsevärt svårare att skilja i fält. De gulröda kantmånarnas utbredning varierar hos båda arternas honor. Arterna kan med säkerhet skiljas genom att P. argus har en tydlig krökt tagg vid framskenbenets spets. Sådan tagg saknas helt hos P. idas och P. argyrognomon. På undersidan är hanen alltid ljusare vitgrå, ofta med blåskimrande fjäll nära vingroten, medan honan är mörkare, vanligen gråbrun, på mörka individer ofta med ett vitaktigt band närmast de rödgula kant­månarna. Undersidan uppvisar inga säkra artskiljande karaktärer mellan P. idas och P. argus, men hos hanen av den senare är de blå pigmenten fler och grundfärgen oftast ljusare.
Ägget är grönvitt och tillplattat runt med fina por­liknande gropar, som är grövre på sidorna än på översidan. Larven uppträder i två färgformer, an­tingen grön eller brun, och har en sammanhängande­ svart­brun rygglinje som på gröna larver är kantad av gult och på bruna larver av blekt rosa. På sidorna finns ljuskantade, mörkbruna eller mörkgröna längs­linjer som uppåt är sågtandsformiga. Larven har två utskjutbara utskott bakom huvudet. Puppan är blekt honungsgul eller ljusgrön.
Utbredning
Observationer i  Sverige för ljungblåvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ljungblåvinge är i Sverige utbredd från Skåne till Jämtland och Norrbotten, med ett fåtal fynd gjorda i Pite och Lule lappmarker. Möjligen är arten förbisedd i norra Norrland där den uppen­bart är mer lokal. Utbred­nings­området i Norge om­fattar alla sydliga områden, norrut till Möre-Romsdal. I Fin­land är arten utbredd i hela landet till 67° N. Den har tidigare varit utbredd i hela Danmark, men förekommer idag främst på Jylland och norra Själland.
Arten är en av de mest utbredda blåvingarna i Europa, men den förekommer bara i södra halvan av Stor­britannien. Världsutbredningen sträcker sig från Europa och Turkiet genom Sibirien och Centralasien till Mongoliet, Magadan, Japan och norra Kina. Populationstrenden är stabil eller ökande i mer­parten av Europa, men minskande i de mest uppodlade länderna i nordväst inklusive Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Ljungblåvinge påträffas på nästan alla slags magra öppna marker såsom torrängar, tallhedar, alvarhedar, hällmarksljunghedar samt på hyggen, i gläntor och kraftledningsgator i skogsmark. Den saknas på fjällhed och ytterst i skärgården, där P. idas ofta är utbredd. Flygtiden varar från slutet av juni till slutet av augusti, dock främst i juli. I England är arten mycket lokaltrogen och fjärilarna förflyttar sig sällan mer än 50 m från den plats där de kläckt. Den uppskattade hastigheten för nykolonisering är här endast en kilometer på tio år. Hanarna patrulle­rar i sökandet efter oparade honor och parningen sker vanligen på markytan. Hanarna samlas ofta i stort antal runt vattenpölar på grusvägar. Under nattvilan samlas de också gärna i större antal på en begränsad yta och sitter då oftast på gräsblommor.
Honan lägger äggen utspridda ett och ett på späda skott av värdväxterna, som bl.a. är ljung Calluna vulgaris, odon Vaccinium uliginosum, ljus solvända Helianthemum nummularium, backtimjan Thymus serpyllum, käringtand Lotus corniculatus och ginstarter Genista spp. Studier i Danmark tyder på att unga ljungplantor är den huvudsakliga värdväxten. Ägget övervintrar och kläcks under våren i april-maj. Larven har mycket nära relationer med myror, speciellt svartmyra Lasius niger, och honan lägger gärna äggen intill myrbon. Myrorna flyttar omkring larverna som vårdas ömt och sällan lämnas ensamma. Larvutvecklingen tar 5-10 veckor. Förpuppningen sker ofta i myrbon och puppstadiet varar 2-3 veckor. Nykläckta fjärilar har fina droppar på behåringen som är attraktiva för myrorna och som garanterar att myrorna inte uppfattar fjärilarna som inkräktare när de lämnar myrboet.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· ginster
· ginster
· käringtand
· käringtand
· ljung
· ljung
· odon
· odon
· solvända
· solvända
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Plebejus, Art Plebejus argus (Linnaeus, 1758) - ljungblåvinge Synonymer allmän blåvinge, Papilio argus Linnaeus, 1758, Plebeius argus (Linnaeus, 1758), argusblåvinge

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Vingspann 23-27 mm. Vingarna är hos hanen på översidan blå med något bredare, mer oskarpt avgränsade svarta sömfält än hos hedblåvinge Plebejus idas. Vidare har bakvingarna en rad svarta prickar som sammanflyter med sömfältet, men oftast är tydligt urskiljbara och ger sömfältet en ojämn inre gräns. Dessa prickar är mindre eller saknas hos kronärtsblåvinge P. argyrognomon. Honan av ljungblåvinge P. argus är i sydligaste Sverige mer brun på översidan och har färre blå pigment på vingarna än honan av P. idas. Längre norrut är honorna avsevärt svårare att skilja i fält. De gulröda kantmånarnas utbredning varierar hos båda arternas honor. Arterna kan med säkerhet skiljas genom att P. argus har en tydlig krökt tagg vid framskenbenets spets. Sådan tagg saknas helt hos P. idas och P. argyrognomon. På undersidan är hanen alltid ljusare vitgrå, ofta med blåskimrande fjäll nära vingroten, medan honan är mörkare, vanligen gråbrun, på mörka individer ofta med ett vitaktigt band närmast de rödgula kant­månarna. Undersidan uppvisar inga säkra artskiljande karaktärer mellan P. idas och P. argus, men hos hanen av den senare är de blå pigmenten fler och grundfärgen oftast ljusare.
Ägget är grönvitt och tillplattat runt med fina por­liknande gropar, som är grövre på sidorna än på översidan. Larven uppträder i två färgformer, an­tingen grön eller brun, och har en sammanhängande­ svart­brun rygglinje som på gröna larver är kantad av gult och på bruna larver av blekt rosa. På sidorna finns ljuskantade, mörkbruna eller mörkgröna längs­linjer som uppåt är sågtandsformiga. Larven har två utskjutbara utskott bakom huvudet. Puppan är blekt honungsgul eller ljusgrön.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för ljungblåvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ljungblåvinge är i Sverige utbredd från Skåne till Jämtland och Norrbotten, med ett fåtal fynd gjorda i Pite och Lule lappmarker. Möjligen är arten förbisedd i norra Norrland där den uppen­bart är mer lokal. Utbred­nings­området i Norge om­fattar alla sydliga områden, norrut till Möre-Romsdal. I Fin­land är arten utbredd i hela landet till 67° N. Den har tidigare varit utbredd i hela Danmark, men förekommer idag främst på Jylland och norra Själland.
Arten är en av de mest utbredda blåvingarna i Europa, men den förekommer bara i södra halvan av Stor­britannien. Världsutbredningen sträcker sig från Europa och Turkiet genom Sibirien och Centralasien till Mongoliet, Magadan, Japan och norra Kina. Populationstrenden är stabil eller ökande i mer­parten av Europa, men minskande i de mest uppodlade länderna i nordväst inklusive Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Plebejus  
  • Art
    Plebejus argus(Linnaeus, 1758) - ljungblåvinge
    Synonymer
    allmän blåvinge
    Papilio argus Linnaeus, 1758
    Plebeius argus (Linnaeus, 1758)
    argusblåvinge

Ljungblåvinge påträffas på nästan alla slags magra öppna marker såsom torrängar, tallhedar, alvarhedar, hällmarksljunghedar samt på hyggen, i gläntor och kraftledningsgator i skogsmark. Den saknas på fjällhed och ytterst i skärgården, där P. idas ofta är utbredd. Flygtiden varar från slutet av juni till slutet av augusti, dock främst i juli. I England är arten mycket lokaltrogen och fjärilarna förflyttar sig sällan mer än 50 m från den plats där de kläckt. Den uppskattade hastigheten för nykolonisering är här endast en kilometer på tio år. Hanarna patrulle­rar i sökandet efter oparade honor och parningen sker vanligen på markytan. Hanarna samlas ofta i stort antal runt vattenpölar på grusvägar. Under nattvilan samlas de också gärna i större antal på en begränsad yta och sitter då oftast på gräsblommor.
Honan lägger äggen utspridda ett och ett på späda skott av värdväxterna, som bl.a. är ljung Calluna vulgaris, odon Vaccinium uliginosum, ljus solvända Helianthemum nummularium, backtimjan Thymus serpyllum, käringtand Lotus corniculatus och ginstarter Genista spp. Studier i Danmark tyder på att unga ljungplantor är den huvudsakliga värdväxten. Ägget övervintrar och kläcks under våren i april-maj. Larven har mycket nära relationer med myror, speciellt svartmyra Lasius niger, och honan lägger gärna äggen intill myrbon. Myrorna flyttar omkring larverna som vårdas ömt och sällan lämnas ensamma. Larvutvecklingen tar 5-10 veckor. Förpuppningen sker ofta i myrbon och puppstadiet varar 2-3 veckor. Nykläckta fjärilar har fina droppar på behåringen som är attraktiva för myrorna och som garanterar att myrorna inte uppfattar fjärilarna som inkräktare när de lämnar myrboet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Har betydelse)
· ginster - Genista (Har betydelse)
· käringtand - Lotus corniculatus (Har betydelse)
· ljung - Calluna vulgaris (Har betydelse)
· odon - Vaccinium uliginosum (Har betydelse)
· solvända - Helianthemum nummularium (Har betydelse)
Etymologi: Argus (gr.) = namnet på en hundraögd jätte som Zeus hustru Hera nyttjade till att bevaka Io, som uppvaktades av Zeus. Då Zeus huggit huvudet av Argus fäste Hera jättens ögon i en påfågels stjärtplym där de fortsatt skulle bevaka Io.
Uttal: [Plebéjus árgus]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Plebejus  
  • Art
    Plebejus argus, (Linnaeus, 1758) - ljungblåvinge
    Synonymer
    allmän blåvinge
    Papilio argus Linnaeus, 1758
    Plebeius argus (Linnaeus, 1758)
    argusblåvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.