Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedblåvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Plebejus idas
Hedblåvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 21-28 mm. Vingarna är hos hanen på översidan blå med smalare och skarpare avgränsade svarta sömfält än hos ljungblåvinge Plebejus argus. Vidare har bakvingarna en rad svarta prickar som sammanflyter med sömfältet men ofta är tydligt urskiljbara, vilket de sällan är hos kronärtsblåvinge P. argyrognomon. Honan är även i södra Sverige mer blå på översidan än honan av P. argus. Längre norrut är honor av P. argus och hedblåvinge P. idas avsevärt svårare att skilja åt. De gulröda kantmånarnas utbredning varierar hos båda arternas honor. Arterna kan med säkerhet skiljas genom att P. argus har en tydlig krökt tagg vid framskenbenets spets. Sådan tagg saknas helt hos P. idas och P. argyro­gnomon. På undersidan är hanen alltid ljusare än honan, som ofta är mörkt gråbrun med vita ringar runt prickarna och har en ljus inre inramning av det gulröda utkantsbandet. Undersidan uppvisar inga säkra artskiljande karaktärer mellan P. idas och P. argus (se vidare under P. argus). I norra Lappland och Nordnorge förekommer underarten lapponica, som är mindre och har mindre prickar på undersidan samt blekare, mindre kontrastrik undersida hos honan. Honor av lapponica är brunare på översidan än honor i övriga Norrland, nära Ishavet är de helt bruna utan rödgula fläckar på översidan.
Ägget är vitt och tillplattat runt med fina porliknande gropar, som är aningen grövre på sidorna. Larven är ljusgrön med smal, men distinkt gulvit sidolinje, mörkare grön rygglinje kantad av otydligare ljusa linjer samt med dubbla, otydliga ljusare snedstreck på sidoryggen. Huvudet är grönt. Larven av underarten lapponica är grön med mycket otydlig teckning. I Alperna förekommer även bruna färgformer av larver med likartad teckning samt gröna larver med brun rygglinje. Puppan är grön med gulgrön bakkropp.
Utbredning
Observationer i  Sverige för hedblåvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hedblåvinge förekommer i hela Norden till 70° N i Finnmark, men saknas på Island. Den är en av få dagfjärilsarter som är bofast på Gotska Sandön. Underarten lapponica är främst utbredd i norra Lappland och Nordnorge, men enligt vissa bedömningar även i fjällkedjan norrut från 63° N. Denna underart saknar helt motsvarighet vidare öster­ut genom västra Sibirien, där arten inte påträffas nordligare än 55° N.
I södra Europa är arten främst utbredd i bergsområden från Spanien till Grekland, men i Mellan­europa också på lägre nivåer. Den saknas i Stor­britannien. Världsutbredningen sträcker sig från Europa, Turkiet och Transkaukasien till Altaj. I Nordamerika finns den från Alaska till Labrador och i söder till Colorado. Den stora utbredningsluckan i norra Sibirien beror möjligen på avsaknad av myror i permafrostområden och på att torrare områden i skogsstäppen närmast söderut saknar ljungväxter i undervegetationen. Populationstrenden är stabil i flertalet länder i Europa, men vikande i Central­europa, inklusive Österrike.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Hedblåvinge påträffas på alla slags magra öppna marker, ofta tillsammans med P. argus, samt på fjällhed och ytterst i skärgården. Flygtiden varar från slutet av juni till slutet av augusti, främst i juli. I södra Europa uppträder arten med två generationer per säsong. Hanarna patrullerar livsmiljön i sitt sökande efter nykläckta oparade honor. Fjäril­arna är flitiga blombesökare och kopulerande par påträffas ibland även på blommor, t.ex. gullris Solidago vir­gaurea. Värdväxter i de skilda miljöerna är bl.a. ljung Calluna vulgaris, odon Vaccinium uliginosum, ölandssolvända Helianthemum oelandicum, harris Cytisus ­scoparius och havtorn Hippophaë rhamnoides. Larven av underarten lapponica har hittats på kråkbär Empetrum spp.
Äggen läggs utspridda ett och ett och övervintrar. Larverna har en nära relation med myror som ömt vårdar dem och sällan lämnar dem obevakade. De välkamouflerade larvernas tillhåll avslöjas främst genom myrornas närvaro. Larvutvecklingen tar i söder 4-6 veckor och puppstadiet varar 2-3 veckor. Underarten lapponica har tvåårig livscykel och övervintrar första året som ägg och andra året som puppa. Dess larver vårdas av myrarten Formica lemani.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· harris
· harris
· havtorn
· havtorn
· kråkbär
· kråkbär
· ljung
· ljung
· odon
· odon
· solvända
· solvända
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Plebejus, Art Plebejus idas (Linnaeus, 1761) - hedblåvinge Synonymer föränderlig blåvinge, Papilio idas Linnaeus, 1761, Plebeius idas (Linnaeus, 1761)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Vingspann 21-28 mm. Vingarna är hos hanen på översidan blå med smalare och skarpare avgränsade svarta sömfält än hos ljungblåvinge Plebejus argus. Vidare har bakvingarna en rad svarta prickar som sammanflyter med sömfältet men ofta är tydligt urskiljbara, vilket de sällan är hos kronärtsblåvinge P. argyrognomon. Honan är även i södra Sverige mer blå på översidan än honan av P. argus. Längre norrut är honor av P. argus och hedblåvinge P. idas avsevärt svårare att skilja åt. De gulröda kantmånarnas utbredning varierar hos båda arternas honor. Arterna kan med säkerhet skiljas genom att P. argus har en tydlig krökt tagg vid framskenbenets spets. Sådan tagg saknas helt hos P. idas och P. argyro­gnomon. På undersidan är hanen alltid ljusare än honan, som ofta är mörkt gråbrun med vita ringar runt prickarna och har en ljus inre inramning av det gulröda utkantsbandet. Undersidan uppvisar inga säkra artskiljande karaktärer mellan P. idas och P. argus (se vidare under P. argus). I norra Lappland och Nordnorge förekommer underarten lapponica, som är mindre och har mindre prickar på undersidan samt blekare, mindre kontrastrik undersida hos honan. Honor av lapponica är brunare på översidan än honor i övriga Norrland, nära Ishavet är de helt bruna utan rödgula fläckar på översidan.
Ägget är vitt och tillplattat runt med fina porliknande gropar, som är aningen grövre på sidorna. Larven är ljusgrön med smal, men distinkt gulvit sidolinje, mörkare grön rygglinje kantad av otydligare ljusa linjer samt med dubbla, otydliga ljusare snedstreck på sidoryggen. Huvudet är grönt. Larven av underarten lapponica är grön med mycket otydlig teckning. I Alperna förekommer även bruna färgformer av larver med likartad teckning samt gröna larver med brun rygglinje. Puppan är grön med gulgrön bakkropp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för hedblåvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hedblåvinge förekommer i hela Norden till 70° N i Finnmark, men saknas på Island. Den är en av få dagfjärilsarter som är bofast på Gotska Sandön. Underarten lapponica är främst utbredd i norra Lappland och Nordnorge, men enligt vissa bedömningar även i fjällkedjan norrut från 63° N. Denna underart saknar helt motsvarighet vidare öster­ut genom västra Sibirien, där arten inte påträffas nordligare än 55° N.
I södra Europa är arten främst utbredd i bergsområden från Spanien till Grekland, men i Mellan­europa också på lägre nivåer. Den saknas i Stor­britannien. Världsutbredningen sträcker sig från Europa, Turkiet och Transkaukasien till Altaj. I Nordamerika finns den från Alaska till Labrador och i söder till Colorado. Den stora utbredningsluckan i norra Sibirien beror möjligen på avsaknad av myror i permafrostområden och på att torrare områden i skogsstäppen närmast söderut saknar ljungväxter i undervegetationen. Populationstrenden är stabil i flertalet länder i Europa, men vikande i Central­europa, inklusive Österrike.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Plebejus  
  • Art
    Plebejus idas(Linnaeus, 1761) - hedblåvinge
    Synonymer
    föränderlig blåvinge
    Papilio idas Linnaeus, 1761
    Plebeius idas (Linnaeus, 1761)

Hedblåvinge påträffas på alla slags magra öppna marker, ofta tillsammans med P. argus, samt på fjällhed och ytterst i skärgården. Flygtiden varar från slutet av juni till slutet av augusti, främst i juli. I södra Europa uppträder arten med två generationer per säsong. Hanarna patrullerar livsmiljön i sitt sökande efter nykläckta oparade honor. Fjäril­arna är flitiga blombesökare och kopulerande par påträffas ibland även på blommor, t.ex. gullris Solidago vir­gaurea. Värdväxter i de skilda miljöerna är bl.a. ljung Calluna vulgaris, odon Vaccinium uliginosum, ölandssolvända Helianthemum oelandicum, harris Cytisus ­scoparius och havtorn Hippophaë rhamnoides. Larven av underarten lapponica har hittats på kråkbär Empetrum spp.
Äggen läggs utspridda ett och ett och övervintrar. Larverna har en nära relation med myror som ömt vårdar dem och sällan lämnar dem obevakade. De välkamouflerade larvernas tillhåll avslöjas främst genom myrornas närvaro. Larvutvecklingen tar i söder 4-6 veckor och puppstadiet varar 2-3 veckor. Underarten lapponica har tvåårig livscykel och övervintrar första året som ägg och andra året som puppa. Dess larver vårdas av myrarten Formica lemani.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap, Fjäll, Våtmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· harris - Cytisus scoparius (Har betydelse)
· havtorn - Hippophaë rhamnoides (Har betydelse)
· kråkbär - Empetrum nigrum (Har betydelse)
· ljung - Calluna vulgaris (Har betydelse)
· odon - Vaccinium uliginosum (Har betydelse)
· solvända - Helianthemum nummularium (Har betydelse)
Etymologi: Ida (gr.) = namnet på ett berg i nuvarande Turkiet vid vars fot staden Troja låg; Idas (gr.) = namnet på flera forngrekiska sagohjältar.
Uttal: [Plebéjus ídas]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Plebejus  
  • Art
    Plebejus idas, (Linnaeus, 1761) - hedblåvinge
    Synonymer
    föränderlig blåvinge
    Papilio idas Linnaeus, 1761
    Plebeius idas (Linnaeus, 1761)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.