Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brun björnspinnare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Arctia caja
Brun björnspinnare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En omisskännlig art med kaffebruna och vita framvingar och kraftigt röda bakvingar med svarta fläckar. Den är utbredd och ses ganska ofta på sommaren men flyger bara på natten.

Vingspann hane 45,5–60 mm, hona 51–71 mm. Antennsträngar benvita, hos hanen med ganska smal, dubbel brun kamtandning, hos honan med ganska kort sågtandning. Huvudet och mellankroppen är mörkbruna, bakkroppen cinnoberröd med svarta rygg- och sidofläckar. Framvingarna är kaffebruna med gräddvit tvärrandning. Bakvingarna är cinnoberröda med stora, svarta, svagt stålblåglänsande fläckar. Könen är nästan lika men honan har kraftigare kropp och större och lite bredare vingar än hanen. Arten varierar en del i framvingarnas benvita teckning som kan vara mer eller mindre utbredd, och i bakvingarnas röda färg som kan vara ljusare, och de mörka fläckarna kan vara delvis sammanflytande. Även aberrationer förekommer regelbundet men sällsynt, bl.a. finns individer med gula bakvingar eller nästan enfärgat benfärgade framvingar, och andra med enfärgat chokladbruna framvingar och nästan sotsvarta bakvingar. En del av dessa aberrationer är temperaturinducerade. Arten kan genom sin omisskännliga färgteckning och storlek inte förväxlas med någon annan art i Nordeuropa.
Ägget är klotformigt med plattad undersida och matt glänsande äppelgrönt, men strax före kläckningen blir det blågrått. Larven är som fullvuxen 45–60 mm lång och mörkbrun–gråsvart. Behåringen på ryggsidan är svart, i mitten med långa, tunna, vita hår och på sidorna livligt roströda. Larven växlar färg och teckning under tillväxten. Andningshålen är lysande vita. Huvudet är svart. Puppan är kraftig, 24–28 mm lång, och matt svartbrun–svartaktig. Kremastret är delat i två knölar, var och en med ungefär tio grova, brunröda och raka borst.
Utbredning
Observationer i  Sverige för brun björnspinnare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brun björnspinnare är spridd över stora delar av Sverige men saknas i fjällen och i övre Norrlands inland. Den uppträder sällan i större antal och är vanligast i södra Sverige. I Danmark är den spridd och vanlig över hela landet. I Norge är den vanlig i söder, men har påträffats längs kusten norrut till Tromsö. I Finland är den utbredd och ganska vanlig över stora delar, men få fynd finns från finska Lappland.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från Iberiska halvön och Storbritannien österut genom Centraleuropa (i Alperna upp till 2 400 m ö.h.) och Medelhavsområdet till Turkiet, Kaukasus, Iran, Afghanistan och Pakistan. Vidare förekommer den österut genom Ryssland (i den europeiska delen norrut till Archangelsk) till Mongoliet, östra Kina, Kamtjatka, Amur, Primorye, Sakhalin, Korea och Japan. Arten finns också i Kanada, Alaska och längre söderut i USA. Nominatunderarten förekommer i Europa. Från Turkiet och österut har man urskilt åtta underarter och i Nearktis ytterligare fem.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Brun björnspinnare förekommer på flera olika slags öppna eller halvöppna marker, t.ex. gräsmarker, hagmarker, skogsbryn, hedar, hyggesmarker, parker och trädgårdar samt alvarhedar. Längre norrut finns den också på myrar och i norra Norge på öppna gräsmarker nära havet. Fjärilen är en kraftfull flygare och kan ofta påträffas i yttre kustbandet på mindre, trädfria kobbar som regelbundet sköljs över under rykande höststormar. I Danmark förekommer den även i den grå klit. Arten påträffas regelbundet men är som regel fåtalig, och antalet kan variera kraftigt mellan olika år. Fjärilen flyger på natten men kan ibland skrämmas upp ur vegetationen på dagen. Då flyger den iväg i en snabb svirrande, lite svängande flykt. Trots de klara färgerna och storleken hittar man den sällan på dagen. Om fjärilen störs när den sitter stilla fäller den ut vingarna så att de lysande röda bakvingarna framträder. Den böjer också kroppen och visar den lysande röda halskragen där två vätskedroppar kan pressas fram från varsin körtel. Fjärilen är troligen giftig och kan också ”hoppa” omkring på marken genom att flaxa med vingarna. Hanarna lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor, som regel först efter att det mörknat och ofta till ganska sent, under varma nätter även fram till sennatten. Oftast kommer bara ett fåtal fram under en natt och slår sig ner i gräset en bit från ljusduken. Honorna lockas mindre ofta och utgör omkring 5 % av individerna vid lamporna. Fjärilen flyger i en generation, i södra Sverige från slutet av juni till mitten av augusti med högflygningen under andra halvan av juli och början av augusti. Längre norrut flyger den från början av juli till andra halvan av augusti. I Sydeuropa flyger den regelbundet i två generationer per år.
Honan lägger oftast omkring 600 ägg, någon gång över 1 000, i stora, enlagriga äggsamlingar (äggspeglar) på undersidan av värdväxternas blad. Äggen kläcks efter tio till tolv dygn och larverna växer ganska långsamt till hösten och övervintrar i markförna eller mellan hoprullade blad när de är 12–14 mm långa. De unga larverna lever gärna i mindre grupper men ibland även enstaka på skyddade ställen, t.ex. mellan eller i hoprullade blad. Larven livnär sig på en mängd olika arter av både örter, buskar och träd, i Norden t.ex. på olika sälgarter Salix spp., björkar Betula spp., brännässla Urtica dioica, syror Rumex spp., måbär Ribes alpinum, humleblomster Geum rivale, rönn Sorbus aucuparia, hagtorn Crataegus spp., slån Prunus spinosa, olika klöverarter Trifolium spp., ljung Calluna vulgaris, blåbär Vaccinium myrtillus, och röllika Achillea millefolium. Larver från Uppland har i burodling även ätit av getapel Rhamnus cathartica, skogsnäva Geranium sylvatica och åkertistel Cirsium arvense. Före övervintringen är larverna ganska lätta att hitta. De äter även i solsken och kan sitta fritt exponerade på värdväxterna, ibland flera på samma ställe. Efter övervintringen är de nästan helt nattaktiva och håller sig gömda i vegetationen, men solar sig emellanåt på strån. De är dock ganska lätta att hitta på natten med hjälp av pannlampa, särskilt när ljuset reflekterar nattdaggen i kroppens långa behåring. Larven blir fullvuxen i början eller i mitten av juni och vandrar då snabbt omkring för att finna en lämplig förpuppningsplats. Förpuppningen sker nära marken bland löv eller i förna i en fint spunnen, ganska tät, vit–gråaktig kokong med invävda larvhår. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· björkar
· björkar
· blåbär
· blåbär
· brännässla
· brännässla
· fröväxter
· fröväxter
· hagtornar
· hagtornar
· humleblomster
· humleblomster
· klövrar
· klövrar
· kärlväxter
· kärlväxter
· ljung
· ljung
· måbär
· måbär
· röllika
· röllika
· rönn
· rönn
· skräppor
· skräppor
· slån
· slån
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Erebidae, Släkte Arctia, Art Arctia caja (Linnaeus, 1758) - brun björnspinnare Synonymer Phalaena (Bombyx) caja Linnaeus, 1758, björnspinnare

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
En omisskännlig art med kaffebruna och vita framvingar och kraftigt röda bakvingar med svarta fläckar. Den är utbredd och ses ganska ofta på sommaren men flyger bara på natten.

Vingspann hane 45,5–60 mm, hona 51–71 mm. Antennsträngar benvita, hos hanen med ganska smal, dubbel brun kamtandning, hos honan med ganska kort sågtandning. Huvudet och mellankroppen är mörkbruna, bakkroppen cinnoberröd med svarta rygg- och sidofläckar. Framvingarna är kaffebruna med gräddvit tvärrandning. Bakvingarna är cinnoberröda med stora, svarta, svagt stålblåglänsande fläckar. Könen är nästan lika men honan har kraftigare kropp och större och lite bredare vingar än hanen. Arten varierar en del i framvingarnas benvita teckning som kan vara mer eller mindre utbredd, och i bakvingarnas röda färg som kan vara ljusare, och de mörka fläckarna kan vara delvis sammanflytande. Även aberrationer förekommer regelbundet men sällsynt, bl.a. finns individer med gula bakvingar eller nästan enfärgat benfärgade framvingar, och andra med enfärgat chokladbruna framvingar och nästan sotsvarta bakvingar. En del av dessa aberrationer är temperaturinducerade. Arten kan genom sin omisskännliga färgteckning och storlek inte förväxlas med någon annan art i Nordeuropa.
Ägget är klotformigt med plattad undersida och matt glänsande äppelgrönt, men strax före kläckningen blir det blågrått. Larven är som fullvuxen 45–60 mm lång och mörkbrun–gråsvart. Behåringen på ryggsidan är svart, i mitten med långa, tunna, vita hår och på sidorna livligt roströda. Larven växlar färg och teckning under tillväxten. Andningshålen är lysande vita. Huvudet är svart. Puppan är kraftig, 24–28 mm lång, och matt svartbrun–svartaktig. Kremastret är delat i två knölar, var och en med ungefär tio grova, brunröda och raka borst.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för brun björnspinnare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brun björnspinnare är spridd över stora delar av Sverige men saknas i fjällen och i övre Norrlands inland. Den uppträder sällan i större antal och är vanligast i södra Sverige. I Danmark är den spridd och vanlig över hela landet. I Norge är den vanlig i söder, men har påträffats längs kusten norrut till Tromsö. I Finland är den utbredd och ganska vanlig över stora delar, men få fynd finns från finska Lappland.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från Iberiska halvön och Storbritannien österut genom Centraleuropa (i Alperna upp till 2 400 m ö.h.) och Medelhavsområdet till Turkiet, Kaukasus, Iran, Afghanistan och Pakistan. Vidare förekommer den österut genom Ryssland (i den europeiska delen norrut till Archangelsk) till Mongoliet, östra Kina, Kamtjatka, Amur, Primorye, Sakhalin, Korea och Japan. Arten finns också i Kanada, Alaska och längre söderut i USA. Nominatunderarten förekommer i Europa. Från Turkiet och österut har man urskilt åtta underarter och i Nearktis ytterligare fem.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Erebidae  
  • Underfamilj
    Arctiinae - björnspinnare 
  • Tribus
    Arctiini  
  • Undertribus
    Arctiina  
  • Släkte
    Arctia  
  • Art
    Arctia caja(Linnaeus, 1758) - brun björnspinnare
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) caja Linnaeus, 1758
    björnspinnare

Brun björnspinnare förekommer på flera olika slags öppna eller halvöppna marker, t.ex. gräsmarker, hagmarker, skogsbryn, hedar, hyggesmarker, parker och trädgårdar samt alvarhedar. Längre norrut finns den också på myrar och i norra Norge på öppna gräsmarker nära havet. Fjärilen är en kraftfull flygare och kan ofta påträffas i yttre kustbandet på mindre, trädfria kobbar som regelbundet sköljs över under rykande höststormar. I Danmark förekommer den även i den grå klit. Arten påträffas regelbundet men är som regel fåtalig, och antalet kan variera kraftigt mellan olika år. Fjärilen flyger på natten men kan ibland skrämmas upp ur vegetationen på dagen. Då flyger den iväg i en snabb svirrande, lite svängande flykt. Trots de klara färgerna och storleken hittar man den sällan på dagen. Om fjärilen störs när den sitter stilla fäller den ut vingarna så att de lysande röda bakvingarna framträder. Den böjer också kroppen och visar den lysande röda halskragen där två vätskedroppar kan pressas fram från varsin körtel. Fjärilen är troligen giftig och kan också ”hoppa” omkring på marken genom att flaxa med vingarna. Hanarna lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor, som regel först efter att det mörknat och ofta till ganska sent, under varma nätter även fram till sennatten. Oftast kommer bara ett fåtal fram under en natt och slår sig ner i gräset en bit från ljusduken. Honorna lockas mindre ofta och utgör omkring 5 % av individerna vid lamporna. Fjärilen flyger i en generation, i södra Sverige från slutet av juni till mitten av augusti med högflygningen under andra halvan av juli och början av augusti. Längre norrut flyger den från början av juli till andra halvan av augusti. I Sydeuropa flyger den regelbundet i två generationer per år.
Honan lägger oftast omkring 600 ägg, någon gång över 1 000, i stora, enlagriga äggsamlingar (äggspeglar) på undersidan av värdväxternas blad. Äggen kläcks efter tio till tolv dygn och larverna växer ganska långsamt till hösten och övervintrar i markförna eller mellan hoprullade blad när de är 12–14 mm långa. De unga larverna lever gärna i mindre grupper men ibland även enstaka på skyddade ställen, t.ex. mellan eller i hoprullade blad. Larven livnär sig på en mängd olika arter av både örter, buskar och träd, i Norden t.ex. på olika sälgarter Salix spp., björkar Betula spp., brännässla Urtica dioica, syror Rumex spp., måbär Ribes alpinum, humleblomster Geum rivale, rönn Sorbus aucuparia, hagtorn Crataegus spp., slån Prunus spinosa, olika klöverarter Trifolium spp., ljung Calluna vulgaris, blåbär Vaccinium myrtillus, och röllika Achillea millefolium. Larver från Uppland har i burodling även ätit av getapel Rhamnus cathartica, skogsnäva Geranium sylvatica och åkertistel Cirsium arvense. Före övervintringen är larverna ganska lätta att hitta. De äter även i solsken och kan sitta fritt exponerade på värdväxterna, ibland flera på samma ställe. Efter övervintringen är de nästan helt nattaktiva och håller sig gömda i vegetationen, men solar sig emellanåt på strån. De är dock ganska lätta att hitta på natten med hjälp av pannlampa, särskilt när ljuset reflekterar nattdaggen i kroppens långa behåring. Larven blir fullvuxen i början eller i mitten av juni och vandrar då snabbt omkring för att finna en lämplig förpuppningsplats. Förpuppningen sker nära marken bland löv eller i förna i en fint spunnen, ganska tät, vit–gråaktig kokong med invävda larvhår. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Våtmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· blåbär - Vaccinium myrtillus (Har betydelse)
· brännässla - Urtica dioica (Har betydelse)
· fröväxter - Spermatophytae (Viktig)
· hagtornar - Crataegus (Har betydelse)
· humleblomster - Geum rivale (Har betydelse)
· klövrar - Trifolium (Har betydelse)
· kärlväxter - Tracheophyta (Viktig)
· ljung - Calluna vulgaris (Har betydelse)
· måbär - Ribes alpinum (Har betydelse)
· röllika - Achillea millefolium (Har betydelse)
· rönn - Sorbus aucuparia (Har betydelse)
· skräppor - Rumex (Har betydelse)
· slån - Prunus spinosa (Har betydelse)
· viden - Salix (Har betydelse)
Namngivning: Arctia caja (Linnaeus 1758). Originalbeskrivning: Phalaena (Bombyx) caja. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 500. Svensk synonym: björnspinnare.
Etymologi: caja av Gaia, (lat.) femininform av Gaius (som förkortas C.), namn på en romersk dam. Linné använde gärna feminina namn på fjärilsarter med klart färgade bakvingar.
Uttal: [Árktia kája]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Erebidae  
  • Underfamilj
    Arctiinae - björnspinnare 
  • Tribus
    Arctiini  
  • Undertribus
    Arctiina  
  • Släkte
    Arctia  
  • Art
    Arctia caja, (Linnaeus, 1758) - brun björnspinnare
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) caja Linnaeus, 1758
    björnspinnare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.