Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mullvad

Organismgrupp Däggdjur Talpa europaea
Mullvad Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd: Kropp 110–180 mm, svans 20–47 mm (15–25 % av kroppslängden). Vikt 65–120 g. Pälsen är enfärgat svart, gråsvart eller svartbrun, ibland med något ljusare undersida. Den är kort och mycket tät, vilket ger den ett sammetsartat utseende. Öronen är mycket små och ytteröron saknas. De är helt dolda i pälsen, och man kan oftast bara se dem om man viker undan pälsen på huvudet. Även ögonen är mycket små och syns inte alltid tydligt. Svansen är mycket kort och ganska tjock. Det finns speciella borst på svansen som känner av rörelser i marken och som tillsammans med de känsliga morrhåren är till hjälp när byten ska upptäckas. Framfötterna är ombildade till stora, breda skovlar och har långa, kraftiga klor, som en anpassning till grävning.

Liknande arter: De stora, breda framfötterna gör att mullvad knappast kan förväxlas med någon annan art. Den är betydligt större än alla näbbmöss och i storlek och färg närmast som en vattensork Arvicola amphibius. Vattensork har dock normala, smala fötter, lång svans (50 % av kroppslängden eller längre) och glesare päls som inte ger ett sammetsartat utseende.
Utbredning
Länsvis förekomst för mullvad Observationer i  Sverige för mullvad
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mullvad är en sydlig art som i Sverige förekommer i Götaland från Skåne och norrut till norra Västergötland, Småland och Östergötland. Den saknas på Öland och Gotland. I övrigt finns den i stora delar av Europa (utom på Irland och i Medelhavsområdet) österut till Uralbergen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Mullvad påträffas främst i fuktig/frisk mark i södra Sverige upp till Östergötland-Västergötland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationsstorlek okänd men är med säkerhet långt fler än 20000 individer. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Data avseende populationstrend saknas, men inget tyder på minskande population. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Mullvad lever i ängsmarker med lös jord, öppna lundartade skogar och trädgårdar i södra Sverige. Den gräver tunnlar i marken några decimeter till en meter under markytan (på frostfritt djup) och undviker kärrmarker och torra sandjordar, där tunnlarna risker att vattenfyllas eller rasa ihop. För att bli av med överbliven jord vid tunnelgrävandet föser mullvaden upp brett koniska s.k. mullhögar på markytan. Utgångshålet från en tunnel är alltid beläget mitt i jordhögen. Vattensork, som också föser upp jordhögar från sina gångsystem, puffar ofta jorden åt ett håll, vilket innebär att öppningen ligger nära jordhögens kant.

Mullvad livnär sig främst av daggmaskar, insektslarver och sniglar. När det finns gott om föda kan den lägga upp vinterförråd av daggmaskar. Då biter den av huvudet på maskarna så att de inte kan fly. Det finns uppgifter om att den delvis trycker in maskarna i tunnelväggarna. Mullvad ses sällan uppe på markytan, och det är i stort sett bara nattetid som den kan flytta sig korta sträckor ovan jord. Det händer när den någon gång är uppe på markytan att den tar grodor och fågelungar och äter på döda djur.

Mullvad bygger bon under markytan fodrade med gräs, mossa, löv och liknande. Den föder en kull om året med 2–7 ungar i en särskild yngelkammare. Längre söderut kan den få två kullar årligen. Den kan bli 3–4 år gammal.

Mullvadens sammetsmjuka päls har i äldre tider använts till pälsverk. Mollskinn, som används till bl.a. byxor, har en liknande mjuk yta och har fått sitt namn efter det engelska ordet för mullvad – mole. Mullvad betraktas av många villaägare och golfbaneägare som ett skadedjur i och med att den gör mullhögar på gräsmattorna.

 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Lövskog
Lövskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Havsstrand
Havsstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· daggmaskar
· daggmaskar
· insekter
· insekter
· mångfotingar
· mångfotingar
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Eulipotyphla (äkta insektsätare), Familj Talpidae (mullvadsdjur), Släkte Talpa, Art Talpa europaea Linnaeus, 1758 - mullvad Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Mullvad påträffas främst i fuktig/frisk mark i södra Sverige upp till Östergötland-Västergötland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationsstorlek okänd men är med säkerhet långt fler än 20000 individer. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Data avseende populationstrend saknas, men inget tyder på minskande population. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Längd: Kropp 110–180 mm, svans 20–47 mm (15–25 % av kroppslängden). Vikt 65–120 g. Pälsen är enfärgat svart, gråsvart eller svartbrun, ibland med något ljusare undersida. Den är kort och mycket tät, vilket ger den ett sammetsartat utseende. Öronen är mycket små och ytteröron saknas. De är helt dolda i pälsen, och man kan oftast bara se dem om man viker undan pälsen på huvudet. Även ögonen är mycket små och syns inte alltid tydligt. Svansen är mycket kort och ganska tjock. Det finns speciella borst på svansen som känner av rörelser i marken och som tillsammans med de känsliga morrhåren är till hjälp när byten ska upptäckas. Framfötterna är ombildade till stora, breda skovlar och har långa, kraftiga klor, som en anpassning till grävning.

Liknande arter: De stora, breda framfötterna gör att mullvad knappast kan förväxlas med någon annan art. Den är betydligt större än alla näbbmöss och i storlek och färg närmast som en vattensork Arvicola amphibius. Vattensork har dock normala, smala fötter, lång svans (50 % av kroppslängden eller längre) och glesare päls som inte ger ett sammetsartat utseende.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mullvad

Länsvis förekomst och status för mullvad baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mullvad

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mullvad är en sydlig art som i Sverige förekommer i Götaland från Skåne och norrut till norra Västergötland, Småland och Östergötland. Den saknas på Öland och Gotland. I övrigt finns den i stora delar av Europa (utom på Irland och i Medelhavsområdet) österut till Uralbergen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Eulipotyphla - äkta insektsätare 
  • Familj
    Talpidae - mullvadsdjur 
  • Släkte
    Talpa  
  • Art
    Talpa europaeaLinnaeus, 1758 - mullvad

Mullvad lever i ängsmarker med lös jord, öppna lundartade skogar och trädgårdar i södra Sverige. Den gräver tunnlar i marken några decimeter till en meter under markytan (på frostfritt djup) och undviker kärrmarker och torra sandjordar, där tunnlarna risker att vattenfyllas eller rasa ihop. För att bli av med överbliven jord vid tunnelgrävandet föser mullvaden upp brett koniska s.k. mullhögar på markytan. Utgångshålet från en tunnel är alltid beläget mitt i jordhögen. Vattensork, som också föser upp jordhögar från sina gångsystem, puffar ofta jorden åt ett håll, vilket innebär att öppningen ligger nära jordhögens kant.

Mullvad livnär sig främst av daggmaskar, insektslarver och sniglar. När det finns gott om föda kan den lägga upp vinterförråd av daggmaskar. Då biter den av huvudet på maskarna så att de inte kan fly. Det finns uppgifter om att den delvis trycker in maskarna i tunnelväggarna. Mullvad ses sällan uppe på markytan, och det är i stort sett bara nattetid som den kan flytta sig korta sträckor ovan jord. Det händer när den någon gång är uppe på markytan att den tar grodor och fågelungar och äter på döda djur.

Mullvad bygger bon under markytan fodrade med gräs, mossa, löv och liknande. Den föder en kull om året med 2–7 ungar i en särskild yngelkammare. Längre söderut kan den få två kullar årligen. Den kan bli 3–4 år gammal.

Mullvadens sammetsmjuka päls har i äldre tider använts till pälsverk. Mollskinn, som används till bl.a. byxor, har en liknande mjuk yta och har fått sitt namn efter det engelska ordet för mullvad – mole. Mullvad betraktas av många villaägare och golfbaneägare som ett skadedjur i och med att den gör mullhögar på gräsmattorna.

 

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Triviallövskog, Lövskog, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Sötvattensstrand, Havsstrand, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· daggmaskar - Lumbricidae (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· mångfotingar - Myriapoda (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)


Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Eulipotyphla - äkta insektsätare 
  • Familj
    Talpidae - mullvadsdjur 
  • Släkte
    Talpa  
  • Art
    Talpa europaea, Linnaeus, 1758 - mullvad
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2019.