Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lillkuddlav

Organismgrupp Lavar Lichinodium ahlneri
Lillkuddlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lillkuddlav är en mycket oansenlig lav som bildar gryniga till små buskformade, grönbruna till nästan svarta, små rosetter som blir upp till 2 mm höga. Bålgrenarna är 0,2-0,3 mm långa och 15-30 µm tjocka. Bålen innehåller kedjor av celler av cyanobakterier (blågröna alger) tillhörande släktet Scytonema. Apothecier är sällsynta, ljusbruna, gelatinösa, konvexa utan kant och upp till 0,1 mm i diameter. Sporerna är färglösa och osepterade. Alla andra arter i familjen Lichinaceae i Sverige växer på sten. För säker identifiering krävs mikroskopering. Kombinationen av små buskformade bålarna vilka innehåller Scytonema är unikt.
Utbredning
Länsvis förekomst för lillkuddlav Observationer i  Sverige för lillkuddlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten försvunnen från sin enda lokal i Värmland. Lillkuddlaven sågs här senast 1956. Lillkuddlav är bara känd från Skandinavien och huvudutbredningsområdet är i de norska fylkena Sør-Trøndelag, Nord-Trøndelag och Nordland där den är sällsynt (Jørgensen 2007). I Norge är arten rödlistad (Nära hotad NT, Timdal m.fl. 2015) medan den saknas i Danmark och Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Växte på grangrenar tillsammans med den värmlandslaven Erioderma pedicellatum (rödlistad som nationellt utdöd) på en lokal i Värmland. Lokalen är avverkad. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1956.
Ekologi
Arten växte på tunna grangrenar tillsammans med värmlandslav Erioderma pedicellatum (rödlistad som Nationellt utdöd RE) och skaftlav Szczawinskia leucopoda (rödlistad som Nationellt utdöd RE) i en fuktig ravin med gammal granskog på en lokal i norra Värmland. En hög och jämn luftfuktighet verkar vara avgörande för artens överlevnad. Arten påträffas i oceaniska granskogar vilka har en mycket hög och jämn luftfuktighet och brukar kallas för tempererade eller boreala regnskogar (Holien & Tønsberg 1996). Lillkuddlaven tillhör en grupp av arter som är knuten till denna miljö. Arten är i Norge ofta associerad med andra oceaniska lavar, bl.a. kavernularia Hypogymnia hultenii (rödlistad som Nära hotad NT i Sverige) och Pseudocyphellaria crocata.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lichinomycetes, Ordning Lichinales, Familj Lichinaceae, Släkte Lichinodium, Art Lichinodium ahlneri Henssen - lillkuddlav Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Växte på grangrenar tillsammans med den värmlandslaven Erioderma pedicellatum (rödlistad som nationellt utdöd) på en lokal i Värmland. Lokalen är avverkad. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1956.
Lillkuddlav är en mycket oansenlig lav som bildar gryniga till små buskformade, grönbruna till nästan svarta, små rosetter som blir upp till 2 mm höga. Bålgrenarna är 0,2-0,3 mm långa och 15-30 µm tjocka. Bålen innehåller kedjor av celler av cyanobakterier (blågröna alger) tillhörande släktet Scytonema. Apothecier är sällsynta, ljusbruna, gelatinösa, konvexa utan kant och upp till 0,1 mm i diameter. Sporerna är färglösa och osepterade. Alla andra arter i familjen Lichinaceae i Sverige växer på sten. För säker identifiering krävs mikroskopering. Kombinationen av små buskformade bålarna vilka innehåller Scytonema är unikt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lillkuddlav

Länsvis förekomst och status för lillkuddlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lillkuddlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten försvunnen från sin enda lokal i Värmland. Lillkuddlaven sågs här senast 1956. Lillkuddlav är bara känd från Skandinavien och huvudutbredningsområdet är i de norska fylkena Sør-Trøndelag, Nord-Trøndelag och Nordland där den är sällsynt (Jørgensen 2007). I Norge är arten rödlistad (Nära hotad NT, Timdal m.fl. 2015) medan den saknas i Danmark och Finland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lichinomycetes  
  • Ordning
    Lichinales  
  • Familj
    Lichinaceae  
  • Släkte
    Lichinodium  
  • Art
    Lichinodium ahlneriHenssen - lillkuddlav

Arten växte på tunna grangrenar tillsammans med värmlandslav Erioderma pedicellatum (rödlistad som Nationellt utdöd RE) och skaftlav Szczawinskia leucopoda (rödlistad som Nationellt utdöd RE) i en fuktig ravin med gammal granskog på en lokal i norra Värmland. En hög och jämn luftfuktighet verkar vara avgörande för artens överlevnad. Arten påträffas i oceaniska granskogar vilka har en mycket hög och jämn luftfuktighet och brukar kallas för tempererade eller boreala regnskogar (Holien & Tønsberg 1996). Lillkuddlaven tillhör en grupp av arter som är knuten till denna miljö. Arten är i Norge ofta associerad med andra oceaniska lavar, bl.a. kavernularia Hypogymnia hultenii (rödlistad som Nära hotad NT i Sverige) och Pseudocyphellaria crocata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Lillkuddlavens försvinnande från Sverige sätts i samband med skogsavverkningar på platsen. Förutom att artens substrat därmed försvann förändrades sannolikt lokalklimatet radikalt med bland annat uttorkning som följd. Av samma skäl försvann också värmlandslaven och skaftlaven vilken den växte tillsammans med.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lokalen/området där denna art och flera andra oceaniska rödlistade arter förekom bör undersökas ytterligare, och arten bör även eftersökas i liknande miljöer utanför det kända området. Skogar med extremt fuktigt lokalklimat i norra Sverige med arter av lunglavar Lobaria på gran (Lobarion-samhällen) bör identifieras och skyddas då de alltid hyser sällsynta och rödlistade lavar.
Utländska namn - NO: Trøndertufslav.

Holien, H. & Tønsberg, T. 1996. Boreal rain forest in Norway - the habitat for lichen species belonging to the Trondelag phytogeographical element (in Norwegian with English summary). Blyttia 54: 157-177.

Jørgensen, P.M. 2007. Lichinaceae. Nordic Lichen Flora 3: 61-62. Uddevalla.

Timdal, E. 2015. Lav ('Lichenes'). Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken [[http://www.artsdatabanken.no/Rodliste/Artsgruppene/Lav]]. [uttag 2016-10-11].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Arvidsson & Svante Hultengren

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lichinomycetes  
  • Ordning
    Lichinales  
  • Familj
    Lichinaceae  
  • Släkte
    Lichinodium  
  • Art
    Lichinodium ahlneri, Henssen - lillkuddlav
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Arvidsson & Svante Hultengren