Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vanlig geting

Organismgrupp Steklar, Getingar m.fl. Vespula vulgaris
Vanlig geting Steklar, Getingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arbetare: Längd 11–14 mm, och

Drottning: Längd 16–19 mm. Vanlig geting skiljs från tyskgeting Vespula germanica främst på att kroppens gula färgteckningar är mindre omfattande. Ögoninbuktningens gula teckning är oftast inbuktad i den övre delen och brett avgränsad från den gula fläcken i mitten av pannan (hos tyskgeting är de två gula områdena nästan sammanstötande). Munskölden är gul med en stor svart teckning i mitten som kan liknas vid ett ankare (hos tyskgeting finns bara några mörka prickar). Bakkroppens första ryggplåtar har ett ganska smalt gult tvärband (tyskgeting har en mer omfattande gul teckning och en svart, kantig fläck i mitten). Det gula fältet bakom vardera fasettögat är mer eller mindre brett avbrutet på mitten. Även mellankroppens gula teckningar är mindre utbredda än hos tyskgeting.

Den gula färgen har normalt en måttlig intensitet hos den typiska färgformen i Norden. Den söderut vanligare färgformen pseudogermanica är förvillande lik tyskgeting genom sin lysande, varmgula färg.

Hane: Längd 13–17 mm. Liknar tyskgeting men ögoninbuktningens gula teckning är inbuktad i den övre delen och oftast brett avgränsad från den gula fläcken i mitten av pannan. Munskölden är gul med en oregelbunden, svart teckning i mitten. Könsorgan: Aedeagus spets är rundad och har två spetsiga, framåtriktade utskott undertill.
Utbredning
Observationer i  Sverige för vanlig geting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vanlig geting är en av de allmännaste sociala getingarna i Norden och förekommer i alla miljöer utom på kalfjället. Arten saknas dock i de norra och inre delarna av Norrland. Världsutbredningen är holarktisk, och arten förekommer från Brittiska öarna genom Eurasien till Korea och Japan, samt vidare till Kanada och USA. Arten är dessutom införd med människans hjälp till Island, Australien och Nya Zeeland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Vanlig geting är mycket allmän, ganska köldtålig och förekommer i de mest skiftande barr- och lövskogsmiljöer, samt i urbana miljöer. Boet är lätt att känna igen genom att ytterhöljet är ljusbrunt, ytterst skört och består av små musselskalsliknande delar. Det har en pumpaliknande form samt är i de flesta fall beläget under markytan. Arten är helt beroende av murken ved för att bygga boet. I Norden är det endast bålgeting Vespa crabro som har en liknande färg och struktur på ytterhöljet, och bon som påträffas i marken härrör i de flesta fall från vanlig geting. Vanlig geting är tillsammans med tyskgeting Vespula germanica de arter som oftast ställer till med besvär genom att de vistas i vår närhet, att de ofta beter sig aggressivt under sensommaren och hösten och att de är talrika – ett bo kan ha flera tusen innevånare.

I Mellansverige lämnar drottningarna sina övervintringsplatser i mitten av maj och är vanligast i juni. Arbetarna kläcks i slutet av juni, är vanligast i augusti och kan ibland ses långt in i oktober eller till och med november. Nykläckta drottningar uppträder sparsamt i augusti–september. Hanarna flyger från slutet av augusti till en bit in i oktober, ibland till november.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Vespidae (getingar), Släkte Vespula (jordgetingar), Art Vespula vulgaris (Linnaeus, 1758) - vanlig geting Synonymer jordgeting, Paravespula vulgaris (Linnaeus, 1758), Vespa vulgaris Linnaeus, 1758

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Arbetare: Längd 11–14 mm, och

Drottning: Längd 16–19 mm. Vanlig geting skiljs från tyskgeting Vespula germanica främst på att kroppens gula färgteckningar är mindre omfattande. Ögoninbuktningens gula teckning är oftast inbuktad i den övre delen och brett avgränsad från den gula fläcken i mitten av pannan (hos tyskgeting är de två gula områdena nästan sammanstötande). Munskölden är gul med en stor svart teckning i mitten som kan liknas vid ett ankare (hos tyskgeting finns bara några mörka prickar). Bakkroppens första ryggplåtar har ett ganska smalt gult tvärband (tyskgeting har en mer omfattande gul teckning och en svart, kantig fläck i mitten). Det gula fältet bakom vardera fasettögat är mer eller mindre brett avbrutet på mitten. Även mellankroppens gula teckningar är mindre utbredda än hos tyskgeting.

Den gula färgen har normalt en måttlig intensitet hos den typiska färgformen i Norden. Den söderut vanligare färgformen pseudogermanica är förvillande lik tyskgeting genom sin lysande, varmgula färg.

Hane: Längd 13–17 mm. Liknar tyskgeting men ögoninbuktningens gula teckning är inbuktad i den övre delen och oftast brett avgränsad från den gula fläcken i mitten av pannan. Munskölden är gul med en oregelbunden, svart teckning i mitten. Könsorgan: Aedeagus spets är rundad och har två spetsiga, framåtriktade utskott undertill.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för vanlig geting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vanlig geting är en av de allmännaste sociala getingarna i Norden och förekommer i alla miljöer utom på kalfjället. Arten saknas dock i de norra och inre delarna av Norrland. Världsutbredningen är holarktisk, och arten förekommer från Brittiska öarna genom Eurasien till Korea och Japan, samt vidare till Kanada och USA. Arten är dessutom införd med människans hjälp till Island, Australien och Nya Zeeland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Vespinae - sociala getingar 
  • Släkte
    Vespula - jordgetingar 
  • Art
    Vespula vulgaris(Linnaeus, 1758) - vanlig geting
    Synonymer
    jordgeting
    Paravespula vulgaris (Linnaeus, 1758)
    Vespa vulgaris Linnaeus, 1758

Vanlig geting är mycket allmän, ganska köldtålig och förekommer i de mest skiftande barr- och lövskogsmiljöer, samt i urbana miljöer. Boet är lätt att känna igen genom att ytterhöljet är ljusbrunt, ytterst skört och består av små musselskalsliknande delar. Det har en pumpaliknande form samt är i de flesta fall beläget under markytan. Arten är helt beroende av murken ved för att bygga boet. I Norden är det endast bålgeting Vespa crabro som har en liknande färg och struktur på ytterhöljet, och bon som påträffas i marken härrör i de flesta fall från vanlig geting. Vanlig geting är tillsammans med tyskgeting Vespula germanica de arter som oftast ställer till med besvär genom att de vistas i vår närhet, att de ofta beter sig aggressivt under sensommaren och hösten och att de är talrika – ett bo kan ha flera tusen innevånare.

I Mellansverige lämnar drottningarna sina övervintringsplatser i mitten av maj och är vanligast i juni. Arbetarna kläcks i slutet av juni, är vanligast i augusti och kan ibland ses långt in i oktober eller till och med november. Nykläckta drottningar uppträder sparsamt i augusti–september. Hanarna flyger från slutet av augusti till en bit in i oktober, ibland till november.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Etymologi: vulgaris (lat.) = vanlig.

Uttal: [Véspula vulgáris].

Wahlstedt, U. 2012. Vespula vulgaris vanlig geting, s. 320–321 – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Urban Wahlstedt 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Vespinae - sociala getingar 
  • Släkte
    Vespula - jordgetingar 
  • Art
    Vespula vulgaris, (Linnaeus, 1758) - vanlig geting
    Synonymer
    jordgeting
    Paravespula vulgaris (Linnaeus, 1758)
    Vespa vulgaris Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Urban Wahlstedt 2012.