Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sumpbäver

Organismgrupp Däggdjur Myocastor coypus
Sumpbäver Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd: kropp 47–60 cm, svans 34–45 cm, dvs. i storlek mellan bäver och bisam. Vikt 4–8 kg i naturen (betydligt mer i fångenskap). Huvudet är kraftigt med korta och runda öron, och framtänderna är stora och orangegula (ofta väl synliga även på långt håll). Pälsen är mörkbrun till gråbrun. Svansen är lång och smal samt rund och med fjällig och glest hårig yta. Den är alltså inte tillplattad uppifrån, som hos bäver, eller från sidorna, som hos bisam, och sumpbäver är inte lika väl anpassad för simning. Frambenen är korta, medan bakbenen är betydligt längre och kraftigare och är försedda med simhud mellan fyra av tårna.

Liknande arter: Kan närmast förväxlas med bäver Castor fiber och bisam Ondatra zibethicus som båda är stora och förekommer i anslutning till vatten. Bäver är dock betydligt större, nästan dubbelt så stor i kroppen, och har bred och uppifrån sett kraftigt tillplattad svans. Bisam är mindre än sumpbäver men i övrigt ganska lik denna art. Svansen hos bisam är tillplattad från sidorna, vilket dock inte alltid är lätt att se.
Utbredning
Observationer i  Sverige för sumpbäver
Svensk förekomst
Tillfällig förekomst (alt. kvarstående)
Sumpbäver förekommer naturligt i tempererade och subtropiska delar av Sydamerika men har förts till södra Europa under slutet av 1800-talet för att hållas i pälsfarmer (den kallas även nutria, liksom dess pälsverk) och som jaktbart vilt. Den har ibland rymt och har lyckats etablera sig så att det nu finns stabila populationer i flera våtmarksområden på kontinenten, och den betraktas som en invasiv art. Antalet varierar starkt mellan olika år beroende på vintervädret. Under kalla vintrar dör många djur och de frilevande populationerna kan då decimeras starkt. Det finns några få fynd från Sverige, sannolikt djur som rymt från fångenskap, och det är tveksamt om arten kan etablera sig i Sverige så länge vintrarna här är någorlunda kalla.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Ej tillämplig (NA)
Ekologi
Sumpbäver lever ursprungligen vid sjöar, träskmarker och långsamt rinnande vattendrag i låglandet. Den är knuten till vatten och simmar bra. Den gräver tunnlar och bohålor i marken och livnär sig mest av växter som finns i och nära vatten, i Europa bl.a. vass, kaveldun, starr och vattenpest. Den kan också äta landväxter, och där den finns i närheten av åkrar och fält kan den göra skada på odlade grödor, bl.a. i Syd- och Centraleuropa. Sumpbäver kan fortplanta sig året runt och får oftast en kull med 1–12 (vanligen 3–7) ungar per år.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Rodentia (gnagare), Familj Echimyidae (lansråttor), Släkte Myocastor, Art Myocastor coypus (Molina, 1782) - sumpbäver Synonymer nutria, Mus coypus Molina, 1782, Myocastor coypus Molina, 1782

Kategori Ej tillämplig (NA)
Längd: kropp 47–60 cm, svans 34–45 cm, dvs. i storlek mellan bäver och bisam. Vikt 4–8 kg i naturen (betydligt mer i fångenskap). Huvudet är kraftigt med korta och runda öron, och framtänderna är stora och orangegula (ofta väl synliga även på långt håll). Pälsen är mörkbrun till gråbrun. Svansen är lång och smal samt rund och med fjällig och glest hårig yta. Den är alltså inte tillplattad uppifrån, som hos bäver, eller från sidorna, som hos bisam, och sumpbäver är inte lika väl anpassad för simning. Frambenen är korta, medan bakbenen är betydligt längre och kraftigare och är försedda med simhud mellan fyra av tårna.

Liknande arter: Kan närmast förväxlas med bäver Castor fiber och bisam Ondatra zibethicus som båda är stora och förekommer i anslutning till vatten. Bäver är dock betydligt större, nästan dubbelt så stor i kroppen, och har bred och uppifrån sett kraftigt tillplattad svans. Bisam är mindre än sumpbäver men i övrigt ganska lik denna art. Svansen hos bisam är tillplattad från sidorna, vilket dock inte alltid är lätt att se.

Svensk förekomst Tillfällig förekomst (alt. kvarstående)
Observationer i  Sverige för sumpbäver

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sumpbäver förekommer naturligt i tempererade och subtropiska delar av Sydamerika men har förts till södra Europa under slutet av 1800-talet för att hållas i pälsfarmer (den kallas även nutria, liksom dess pälsverk) och som jaktbart vilt. Den har ibland rymt och har lyckats etablera sig så att det nu finns stabila populationer i flera våtmarksområden på kontinenten, och den betraktas som en invasiv art. Antalet varierar starkt mellan olika år beroende på vintervädret. Under kalla vintrar dör många djur och de frilevande populationerna kan då decimeras starkt. Det finns några få fynd från Sverige, sannolikt djur som rymt från fångenskap, och det är tveksamt om arten kan etablera sig i Sverige så länge vintrarna här är någorlunda kalla.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Euarchontoglires  
  • Ordning
    Rodentia - gnagare 
  • Underordning
    Hystricomorpha  
  • Familj
    Echimyidae - lansråttor 
  • Underfamilj
    Echimyinae  
  • Tribus
    Myocastorini  
  • Släkte
    Myocastor  
  • Art
    Myocastor coypus(Molina, 1782) - sumpbäver
    Synonymer
    nutria
    Mus coypus Molina, 1782
    Myocastor coypus Molina, 1782

Sumpbäver lever ursprungligen vid sjöar, träskmarker och långsamt rinnande vattendrag i låglandet. Den är knuten till vatten och simmar bra. Den gräver tunnlar och bohålor i marken och livnär sig mest av växter som finns i och nära vatten, i Europa bl.a. vass, kaveldun, starr och vattenpest. Den kan också äta landväxter, och där den finns i närheten av åkrar och fält kan den göra skada på odlade grödor, bl.a. i Syd- och Centraleuropa. Sumpbäver kan fortplanta sig året runt och får oftast en kull med 1–12 (vanligen 3–7) ungar per år.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Euarchontoglires  
  • Ordning
    Rodentia - gnagare 
  • Underordning
    Hystricomorpha  
  • Familj
    Echimyidae - lansråttor 
  • Underfamilj
    Echimyinae  
  • Tribus
    Myocastorini  
  • Släkte
    Myocastor  
  • Art
    Myocastor coypus, (Molina, 1782) - sumpbäver
    Synonymer
    nutria
    Mus coypus Molina, 1782
    Myocastor coypus Molina, 1782
Mer information
Faktakällor

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2019.