Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klipplök

Organismgrupp Kärlväxter Allium lineare
Klipplök Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Klipplöken blommar i juni med rosenröda blomhuvuden. Den känns igen på sina tydligt plattade men smala blad vilket skiljer den från de närmaste släktingarna alvargräslök, back- och sandlök. Blomsamlingen har en karakteristisk utveckling och färgförändring. I knoppstadiet är huvudet nedböjt för att vid blomningen vara upprätt, efter blomningen mörknar blomhuvudet successivt för att slutligen bli nästan svart.
Utbredning
Länsvis förekomst för klipplök Observationer i  Sverige för klipplök
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klipplök växer i Norden enbart på Ölands Stora alvar. Den upptäcktes första gången 1946 men förblev en obestämd Allium till 1976 då dess rätta identitet fastlades och den blev funnen på ytterligare lokaler. För närvarande (2006) finns den på 49 lokaler/dellokaler. År 2000, som var ett mycket bra år för arten, räknades i dessa populationer 3306 blommande individer. Artens europeiska utbredning är splittrad. En isolerad lokalgrupp finns kring norra Ladoga med en osäker uppgift från Finland. Närmast Öland finns arten i mellersta Tyskland och Tjeckien. Den förekommer lokalt i Alperna, Karpaterna och Kaukasus. Huvudutbredningen sträcker sig från sydöstra Ryssland och Uralbergen genom Sibirien till Sachalin och Kamtjatka. Växten är ursprunglig i den öländska alvarvegetationen men förblev under lång tid förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Klipplök förekommer endast på Ölands stora alvar. Den växer i olika typer av alvarmiljöer, dels i karstsprickor, dels i mera ordinär torrängsvegetation och vittringsgrus. Kraftigt bete är ett hot mot arten, floraväktardata från 1993 och framåt med årliga beräkningar av de blommande bestånden har visat att i områden där fårbete introducerats har arten minskat kraftigt. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (200-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 92 km² och förekomstarean (AOO) till 64 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Det skattade värdet för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Klipplöken växer i huvudsak i två olika typer av alvarmiljöer. Den finns i karstsprickor där den ofta delar utrymmet med en exklusiv vegetation av kalkbundna ormbunkar, lundväxter och kalkstenslavar. Dessutom påträffas den i ordinär torrängsvegetation med vittringsgrus, en miljö som den delar med mer triviala arter såsom sandlök Allium vineale och alvargräslök Allium schoenoprasum var. alvarense. Arten borde kunna ha en långt större utbredning och frekvens än vad som är fallet på Stora alvaret. Av förmodligen klimatiska och/eller historiska skäl är den begränsad till alvarets nordöstliga och mest kontinentala del.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Amaryllidaceae (amaryllisväxter), Släkte Allium (lökar), Art Allium lineare L. - klipplök Synonymer Allium strictum Schrad., Styvbladlök

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Klipplök förekommer endast på Ölands stora alvar. Den växer i olika typer av alvarmiljöer, dels i karstsprickor, dels i mera ordinär torrängsvegetation och vittringsgrus. Kraftigt bete är ett hot mot arten, floraväktardata från 1993 och framåt med årliga beräkningar av de blommande bestånden har visat att i områden där fårbete introducerats har arten minskat kraftigt. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (200-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 92 km² och förekomstarean (AOO) till 64 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Det skattade värdet för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 8240 Karsthällmarker (Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Klipplöken blommar i juni med rosenröda blomhuvuden. Den känns igen på sina tydligt plattade men smala blad vilket skiljer den från de närmaste släktingarna alvargräslök, back- och sandlök. Blomsamlingen har en karakteristisk utveckling och färgförändring. I knoppstadiet är huvudet nedböjt för att vid blomningen vara upprätt, efter blomningen mörknar blomhuvudet successivt för att slutligen bli nästan svart.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klipplök

Länsvis förekomst och status för klipplök baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klipplök

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klipplök växer i Norden enbart på Ölands Stora alvar. Den upptäcktes första gången 1946 men förblev en obestämd Allium till 1976 då dess rätta identitet fastlades och den blev funnen på ytterligare lokaler. För närvarande (2006) finns den på 49 lokaler/dellokaler. År 2000, som var ett mycket bra år för arten, räknades i dessa populationer 3306 blommande individer. Artens europeiska utbredning är splittrad. En isolerad lokalgrupp finns kring norra Ladoga med en osäker uppgift från Finland. Närmast Öland finns arten i mellersta Tyskland och Tjeckien. Den förekommer lokalt i Alperna, Karpaterna och Kaukasus. Huvudutbredningen sträcker sig från sydöstra Ryssland och Uralbergen genom Sibirien till Sachalin och Kamtjatka. Växten är ursprunglig i den öländska alvarvegetationen men förblev under lång tid förbisedd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Amaryllidaceae - amaryllisväxter 
  • Släkte
    Allium - lökar 
  • Art
    Allium lineareL. - klipplök
    Synonymer
    Allium strictum Schrad.
    Styvbladlök

Klipplöken växer i huvudsak i två olika typer av alvarmiljöer. Den finns i karstsprickor där den ofta delar utrymmet med en exklusiv vegetation av kalkbundna ormbunkar, lundväxter och kalkstenslavar. Dessutom påträffas den i ordinär torrängsvegetation med vittringsgrus, en miljö som den delar med mer triviala arter såsom sandlök Allium vineale och alvargräslök Allium schoenoprasum var. alvarense. Arten borde kunna ha en långt större utbredning och frekvens än vad som är fallet på Stora alvaret. Av förmodligen klimatiska och/eller historiska skäl är den begränsad till alvarets nordöstliga och mest kontinentala del.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Den miljö som klipplöken växer i är förmodligen en av de minst föränderliga vi har. Långa tider av igenväxning torde kunna förändra den till nackdel för klipplöken. Å andra sidan utgör en alltför kraftig betning framförallt med får ett hot mot arten. Floraväkatardata från 1993 och framåt med årliga beräkningar av de blommande bestånden har visat att i områden där fårbete introducerats har arten i princip försvunnit.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Ölands stora alvar har de senaste åren restaurerats genom ett Life-projekt. Buskar och träd har röjts bort, stenmurar har byggts upp och de flesta områden betas igen. Samtliga lokaler för klipplök ligger inom världsarvet ”Södra Ölands odlingslandskap”. Många av artens lokaler är också skyddade genom de senaste årens bildande av naturreservat/naturvårdsområden på Stora Alvaret. De områden som hyser de största bestånden av klipplök bör betas mer extensivt och helst bör man där undvika fårbete helt. Klipplökens populationsdynamik och ekologi bör studeras mera ingående. Arten övervakas av floraväktare.
Klipplök är fridlyst. Utländska namn – DK: Steppe-Løg, FI: Jäykkälaukka.

Andersson, U.-B. 2006. Konflikt mellan floravård och bete på Öland. Svensk Bot. Tidskr. 100: 236-237.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3-49.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Lundgren, B. 1976. Allium strictum klipplök på Öland. Svensk Bot. Tidskr. 70: 193–195.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Petersson, J.-O. 1993. Utbredning och antal av klipplök Allium lineare på Öland 1993. Krutbrännaren 2 (3): 47.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. Flora der Insel Öland, 2:a uppl. av Åke Lundqvist. Förlagstjänst.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 1995. Rev. Ulla-Britt Andersson & Margareta Edqvist 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Amaryllidaceae - amaryllisväxter 
  • Släkte
    Allium - lökar 
  • Art
    Allium lineare, L. - klipplök
    Synonymer
    Allium strictum Schrad.
    Styvbladlök
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 1995. Rev. Ulla-Britt Andersson & Margareta Edqvist 2006.