Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jättekamskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Amanita ceciliae
Jättekamskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor och kraftig ringlös flugsvamp. Hatten är svagt klibbig och glänsande, gulbrun eller gråbrun och med askgrå, filtartade plättar eller vårtor. Hattkanten är strimmig. Foten, som kan bli ända till 30 cm hög, är gråbrun och vattrad. Jättekamskivling kan förväxlas med grå kamskivling (Amanita vaginata) som är mindre och oftast saknar hyllerester på hatten samt har en kraftig, kvarstående basal slida. Även rodnande flugsvamp (Amanita rubescens) har vissa likheter med jättekamskivling men har rodnande kött och ring på foten.
Utbredning
Länsvis förekomst för jättekamskivling Observationer i  Sverige för jättekamskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Jättekamskivling tillhör lövskogsfloran och har sin främsta utbredning i Götaland och södra Svealand. De flesta fynden är från Skåne, Öland, Gotland, Västergötland och från landskapen runt Mälaren. Det nordligaste fyndet är från Medelpad. Omkring 170 kända aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1 000. Arten är rödlistad även i Norge, Danmark och Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med lövträd, helst ek och bok, på lerig kalkrik mark. Påträffas huvudsakligen i hagmarker, lövängar och parker. Arten förefaller trivas i ljusa, halvöppna trädbestånd och har sannolikt gynnats av äldre tiders markanvändning inom jordbruket.Total population i landet bedöms ha minskat p.g.a. igenväxning och omvandling till skogsmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (150-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med lövträd, bl.a. ek och bok. Den växer på kalkhaltiga, ofta leriga jordar. Den påträffas i ädellövskog men kanske oftare i hagmarker, lövängar och parker. Arten tycks trivas i ljusa, halvöppna trädbestånd och har sannolikt gynnats av äldre tiders markanvändning inom jordbruket. Svampen indikerar lång trädkontinuitet i ädellövskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Amanitaceae, Släkte Amanita (flugsvampar), Art Amanita ceciliae (Berk. & Broome) Bas - jättekamskivling Synonymer Agaricus ceciliae Berk. & Broome, Amanita inaurata Secr. ex Gillet, parkflugsvamp, Amanita inaurata Secr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med lövträd, helst ek och bok, på lerig kalkrik mark. Påträffas huvudsakligen i hagmarker, lövängar och parker. Arten förefaller trivas i ljusa, halvöppna trädbestånd och har sannolikt gynnats av äldre tiders markanvändning inom jordbruket.Total population i landet bedöms ha minskat p.g.a. igenväxning och omvandling till skogsmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (150-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
En stor och kraftig ringlös flugsvamp. Hatten är svagt klibbig och glänsande, gulbrun eller gråbrun och med askgrå, filtartade plättar eller vårtor. Hattkanten är strimmig. Foten, som kan bli ända till 30 cm hög, är gråbrun och vattrad. Jättekamskivling kan förväxlas med grå kamskivling (Amanita vaginata) som är mindre och oftast saknar hyllerester på hatten samt har en kraftig, kvarstående basal slida. Även rodnande flugsvamp (Amanita rubescens) har vissa likheter med jättekamskivling men har rodnande kött och ring på foten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jättekamskivling

Länsvis förekomst och status för jättekamskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jättekamskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jättekamskivling tillhör lövskogsfloran och har sin främsta utbredning i Götaland och södra Svealand. De flesta fynden är från Skåne, Öland, Gotland, Västergötland och från landskapen runt Mälaren. Det nordligaste fyndet är från Medelpad. Omkring 170 kända aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1 000. Arten är rödlistad även i Norge, Danmark och Finland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Amanitaceae  
  • Släkte
    Amanita - flugsvampar 
  • Art
    Amanita ceciliae(Berk. & Broome) Bas - jättekamskivling
    Synonymer
    Agaricus ceciliae Berk. & Broome
    Amanita inaurata Secr. ex Gillet
    parkflugsvamp
    Amanita inaurata Secr.

Bildar mykorrhiza med lövträd, bl.a. ek och bok. Den växer på kalkhaltiga, ofta leriga jordar. Den påträffas i ädellövskog men kanske oftare i hagmarker, lövängar och parker. Arten tycks trivas i ljusa, halvöppna trädbestånd och har sannolikt gynnats av äldre tiders markanvändning inom jordbruket. Svampen indikerar lång trädkontinuitet i ädellövskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas av att äldre brukningsformer försvinner och att hagmarker och lövängar växer igen eller omvandlas till produktionsskog.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Lokaler där arten förekommer bör hävdas. Redan slutna lövträdsbestånd bör undantas från slutavverkning men kan gallras, plockhuggas och blädas. I bestånden måste alltid finnas en viss andel äldre träd och riktigt gamla träd sparas. Beståndens trädslagsblandning bör bibehållas för att tillförsäkra arten lämplig mykorrhizapartner. Hagmarker och lövängar där arten finns hyser vanligtvis även andra stora naturvärden och bör bevaras i största möjliga utsträckning.
Utländska namn – NO: Stor ringløs fluesopp, DK: Stor kam-fluesvamp, FI: Puistokärpässieni.

Nitare J. 2000. Signalarter, indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Jönköping

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare & Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Amanitaceae  
  • Släkte
    Amanita - flugsvampar 
  • Art
    Amanita ceciliae, (Berk. & Broome) Bas - jättekamskivling
    Synonymer
    Agaricus ceciliae Berk. & Broome
    Amanita inaurata Secr. ex Gillet
    parkflugsvamp
    Amanita inaurata Secr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare & Karl-Henrik Larsson 1997.