Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor sandlilja

Organismgrupp Kärlväxter Anthericum liliago
Stor sandlilja Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor sandlilja är en svagt tuvad, flerårig, 3–5 dm hög ört. Stängeln är vanligen enkel och vid basen finns en snäv strut av glänsande slidor. Bladen är upp till 10 mm breda. Stödbladen i blomställningen har bred hinnkant. Blommorna är välluktande och vita. Stor sandlilja liknar liten sandlilja Anthericum ramosum, vilken den sällsynt växer tillsammans med, men blommorna är större och blomställningen är ogrenad. Stor sandlilja blommar från mitten av juni och i juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor sandlilja Observationer i  Sverige för stor sandlilja
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stor sandlilja förekommer i östra Skåne (69 lokaler, varav många förekomster är mycket närliggande), Blekinge (1), Öland (40-tal), Gotland (5–6 lokaler, avståndet mellan förekomsterna är som mest 1,5 km.), Halland (1), södra Östergötland (2) samt på en plats i Upplands skärgård. I Uppland upptäcktes den i början av 1990-talet, troligen spridd från odling. Den är nu försvunnen från flera lokaler, främst i Skåne. I övriga Norden förekommer den sällsynt i Danmark. De svenska förekomsterna är de nordligaste i Europa. Artens huvudutbredning ligger i Sydvästeuropa och medelhavsområdet. Förutom i Europa förekommer den också i Nordafrika och Turkiet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer i Skåne, Blekinge, Halland, Östergötland och Uppland samt på Öland och Gotland. Växer i lite olika miljöer bland annat i karstsprickor på alvaret, kalktallskog, strandklippor och sandstäpp. Igenväxning utgör ett hot mot arten som trivs i varma och soliga lägen. För kraftigt bete kan också vara ett hot mot arten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 164 (100-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
På Öland växer stor sandlilja på alvar i karstsprickor eller i tunna, sandiga och grusiga avlagringar, men även på vittringsgrus och Gotland förekommer den i gläntor i kalktallskog. Arten trivs i varma, torra lägen helst ljusöppet eller i halvskugga bland enar och andra buskar. I Östergötland förekommer den på strandklippor och i Halland i en bergsbrant. I Blekinge växer den sedan mer än ett sekel på en åssluttning i näringsfattig ekhagmark, samt i en närbelägen öppen betad torräng. I Skåne växer den i sandstäpp på kalkhaltiga, humusfattiga sandjordar. Denna vegetation utbildas där urlakningen är mycket obetydlig, helst i sydvända, solstekta slänter. Växttäcket är glest och beroende av bete och tramp. Omröring av markens ytlager genom grävande djur är också väsentlig. Sandstäppen har ett stort inslag av sydliga och sydöstliga arter. Karaktärsväxt i denna vegetationstyp är tofsäxing Koeleria glauca. Ett flertal hotade arter påträffas här, förutom stor sandlilja t ex sandnejlika Dianthus arenarius, fågelarv Holosteum umbellatum, sandlusern Medicago minima, och sandvedel Astragalus arenarius. På Stenshuvud i Skåne förekommer arten inte på sandstäpp, utan i örtrik torräng uppe på en klipphylla i berget. På den uppländska lokalen växer stora sandliljan på en driftvall nära havet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Asparagaceae (sparrisväxter), Släkte Anthericum (sandliljor), Art Anthericum liliago L. - stor sandlilja Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer i Skåne, Blekinge, Halland, Östergötland och Uppland samt på Öland och Gotland. Växer i lite olika miljöer bland annat i karstsprickor på alvaret, kalktallskog, strandklippor och sandstäpp. Igenväxning utgör ett hot mot arten som trivs i varma och soliga lägen. För kraftigt bete kan också vara ett hot mot arten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 164 (100-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 6120 Sandstäpp (Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Stor sandlilja är en svagt tuvad, flerårig, 3–5 dm hög ört. Stängeln är vanligen enkel och vid basen finns en snäv strut av glänsande slidor. Bladen är upp till 10 mm breda. Stödbladen i blomställningen har bred hinnkant. Blommorna är välluktande och vita. Stor sandlilja liknar liten sandlilja Anthericum ramosum, vilken den sällsynt växer tillsammans med, men blommorna är större och blomställningen är ogrenad. Stor sandlilja blommar från mitten av juni och i juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor sandlilja

Länsvis förekomst och status för stor sandlilja baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor sandlilja

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stor sandlilja förekommer i östra Skåne (69 lokaler, varav många förekomster är mycket närliggande), Blekinge (1), Öland (40-tal), Gotland (5–6 lokaler, avståndet mellan förekomsterna är som mest 1,5 km.), Halland (1), södra Östergötland (2) samt på en plats i Upplands skärgård. I Uppland upptäcktes den i början av 1990-talet, troligen spridd från odling. Den är nu försvunnen från flera lokaler, främst i Skåne. I övriga Norden förekommer den sällsynt i Danmark. De svenska förekomsterna är de nordligaste i Europa. Artens huvudutbredning ligger i Sydvästeuropa och medelhavsområdet. Förutom i Europa förekommer den också i Nordafrika och Turkiet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Asparagaceae - sparrisväxter 
  • Släkte
    Anthericum - sandliljor 
  • Art
    Anthericum liliagoL. - stor sandlilja

På Öland växer stor sandlilja på alvar i karstsprickor eller i tunna, sandiga och grusiga avlagringar, men även på vittringsgrus och Gotland förekommer den i gläntor i kalktallskog. Arten trivs i varma, torra lägen helst ljusöppet eller i halvskugga bland enar och andra buskar. I Östergötland förekommer den på strandklippor och i Halland i en bergsbrant. I Blekinge växer den sedan mer än ett sekel på en åssluttning i näringsfattig ekhagmark, samt i en närbelägen öppen betad torräng. I Skåne växer den i sandstäpp på kalkhaltiga, humusfattiga sandjordar. Denna vegetation utbildas där urlakningen är mycket obetydlig, helst i sydvända, solstekta slänter. Växttäcket är glest och beroende av bete och tramp. Omröring av markens ytlager genom grävande djur är också väsentlig. Sandstäppen har ett stort inslag av sydliga och sydöstliga arter. Karaktärsväxt i denna vegetationstyp är tofsäxing Koeleria glauca. Ett flertal hotade arter påträffas här, förutom stor sandlilja t ex sandnejlika Dianthus arenarius, fågelarv Holosteum umbellatum, sandlusern Medicago minima, och sandvedel Astragalus arenarius. På Stenshuvud i Skåne förekommer arten inte på sandstäpp, utan i örtrik torräng uppe på en klipphylla i berget. På den uppländska lokalen växer stora sandliljan på en driftvall nära havet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Områden med sandstäpp har förstörts genom igenväxning, igenplantering, uppodling och täktverksamhet. Sandstäpp utan trampskador och markomrörning leder till att grässvålen blir tätare och stäppvegetationen konkurreras ut och ersätts av någon form av torräng. Svag eller utebliven hävd medför även att knylhavre, Arrhenatherum elatius breder ut sig i dessa marker i Skåne. Uppgrävning av exemplar har förekommit. På Öland kan alltför hårt bete vara ett hot framförallt gäller det lokalerna på Stora Alvaret. Kreatur, både får och nöt, betar gärna både stor och liten sandlilja som tydligen uppfattas som välsmakande.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
I Skåne är bevarandet av den sydöstskånska sandstäppen viktigt för stor sandlilja och många andra hotade växter. Hävden måste noga avvägas för att få tillräcklig mängd blottad sand. Igenväxning av lokalerna måste förhindras. På Öland är fortsatt extensivt bete av alvaren önskvärt men vissa bestånd kan behöva hägnas in från betesdjuren. Lokalerna utanför Skåne och Öland bör skyddas. Arten övervakas på de flesta lokaler av floraväktare.
Stor sandlilja är fridlyst. Stor sandlilja är teraploid 2n = 64, medan den greniga sandliljan är diploid 2n = 32, dessa två arter hybridiserar sällsynt och bildar triploida hybrider 2n = 48. Hybriden, är i stort sett steril, men kan på vissa ställen förekomma i stor mängd. Växten är lättodlad och finns i flera botaniska trädgårdar. Utländska namn – NO: Sandlilje, DK: Ugrenet Edderkopurt, GB: St Bernard´s Lily.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Aronsson, M. (red.) 1993. Floristiska notiser från Södermanland och Uppland. Daphne 4: 56–62.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Jessen, K. 1935. Liliiflorernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 43: 71–132.

Johansson, L. 1999. Rödlistade kärlväxter i Blekinge. Länsstyrelsen Blekinge län.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Petersson, J. 1994. Nyheter i Gotlands flora 1993. Rindi 14: 4–18.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del. 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Rosquist, G. 1999. Genetic variation, polyploidy and hybridization in Scandinavian Anthericum ramosum and A. liliago (Anhericaceae). Avhandling vid Systematisk botanik, Lunds universitet.

Ålind, P. & Öberg, E. 1999. Den stora sandliljans Anthericum lilago förekomst på Öland. Krutbrännaren 8 (3): 75–83.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Mora Aronsson 1997, Margareta Edqvist 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Asparagaceae - sparrisväxter 
  • Släkte
    Anthericum - sandliljor 
  • Art
    Anthericum liliago, L. - stor sandlilja
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Mora Aronsson 1997, Margareta Edqvist 2006.