Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  värmlandslav

Organismgrupp Lavar Erioderma pedicellatum
Värmlandslav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Värmlandslav är en relativt liten, upp till 3 cm stor bladlav med rundade kanter och cyanobakterier (Scytonema). Ovansidan är gråbrun och filtluden, framförallt mot kanten, medan undersidan är vit till ljust grå med bleka till blåaktiga hår. Soredier och isidier saknas. Apothecier är rikligt förekommande, huvudsakligen längs kanten av bålen, upp till 1 mm breda med rödbrun disk och en smal, ljus kant. Bålen reagerar Pd+ orange. Den gråbruna och filtludna ovansidan med rikligt av apothecier gör att arten inte är förväxlingsbar med någon annan art.
Utbredning
Länsvis förekomst för värmlandslav Observationer i  Sverige för värmlandslav
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Arten var känd från ett mycket begränsat område i norra Värmland. Flera inventeringar av gamla förekomster har dock visat att värmlandslaven är försvunnen på dessa lokaler och därmed från Sverige. Den har också eftersökts på ett stort antal andra presumtiva lokaler i Värmland utan att hittas. Arten var den första lav som blev fridlyst i Sverige. Den rikligaste lokalen var fridlyst mellan 1947–1963. När arten upptäcktes här 1941 fanns det ”flera hundra exemplar”. I början av 1950-talet avverkades dock en del barrskog som gränsade till denna lokal. När Rolf Santesson besökte lokalen 1956 fanns det fortfarande gott om exemplar av värmlandslav kvar men alla var döda och övervuxna med alger. När arten ändå tycktes vara försvunnen hävdes fridlysningen av lokalen och träden, på vilka värmlandslaven suttit, avverkades. Förutom de svenska förekomsterna är den känd från två mycket begränsade områden, ett i Norge och ett i östra Kanada. I Norge återinventerades den på 1990-talet men hittades inte på någon av de tre gammal lokalerna men 1994 hittades i vardera ett exemplar på två nya lokaler. Den verkar ha försvunnit från bägge dessa lokaler men 1998 upptäcktes ytterligare en ny lokal. Detta kan indikera att det fortfarande finns oupptäckta populationer i Norge och eventuellt även i Sverige. Även i Nordamerika finns mycket få lokaler och arten är globalt rödlistad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Bara känd från ett begränsat område i norra Värmland men är inte sedd sedan början av 1960-talet trots att den eftersökts av ett flertal personer. Växte i gamla suboceaniska granskogar med mycket hög och jämn luftfuktighet tillsammans med flera andra rödlistade arter. Arten är globalt rödlistad. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 100 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 100 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1962. Global rödlistningskategori: CR A2c+4c (2001).
Ekologi
Värmlandslaven förekom endast på gran i granskogsbevuxna dalgångar eller raviner, oftast utbildade i lösa avlagringar kring bäckar eller källdrag. Lokalerna var brandrefugier, hade en mycket hög och jämn luftfuktighet och var skyddade mot starkt direkt solljus. På två av de senast funna lokalerna i Norge växte den i små gläntor vilket kan indikera att den där förekommer i miljöer som kombinerar extremt hög luftfuktighet och ljus (men inte starkt direkt solljus). Den förekommer i huvudsak på de nedre tunnare grenarna, både levande och döda. Den växte på den tidigare fridlysta lokalen i Sverige tillsammans med flera andra ovanliga bladlavar med cyanobakterier, exempelvis skrovellav Lobaria scrobiculata, västlig njurlav Nephroma laevigatum, bårdlav N. parile och den rödlistade dvärgblylav Parmeliella parvula medan arter som brukar vara vanliga på grankvistar som blåslav Hypogymnia physodes och näverlav Platismatia glauca nästan helt saknades.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Peltigerales, Familj Pannariaceae, Släkte Erioderma, Art Erioderma pedicellatum (Hue) P.M.Jørg. - värmlandslav Synonymer Pannaria pedicellata Hue, Erioderma boreale Ahlner

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Bara känd från ett begränsat område i norra Värmland men är inte sedd sedan början av 1960-talet trots att den eftersökts av ett flertal personer. Växte i gamla suboceaniska granskogar med mycket hög och jämn luftfuktighet tillsammans med flera andra rödlistade arter. Arten är globalt rödlistad. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 100 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 100 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1962. Global rödlistningskategori: CR A2c+4c (2001).
Global rödlistning CR A2c+4c (2003)
Värmlandslav är en relativt liten, upp till 3 cm stor bladlav med rundade kanter och cyanobakterier (Scytonema). Ovansidan är gråbrun och filtluden, framförallt mot kanten, medan undersidan är vit till ljust grå med bleka till blåaktiga hår. Soredier och isidier saknas. Apothecier är rikligt förekommande, huvudsakligen längs kanten av bålen, upp till 1 mm breda med rödbrun disk och en smal, ljus kant. Bålen reagerar Pd+ orange. Den gråbruna och filtludna ovansidan med rikligt av apothecier gör att arten inte är förväxlingsbar med någon annan art.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för värmlandslav

Länsvis förekomst och status för värmlandslav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för värmlandslav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten var känd från ett mycket begränsat område i norra Värmland. Flera inventeringar av gamla förekomster har dock visat att värmlandslaven är försvunnen på dessa lokaler och därmed från Sverige. Den har också eftersökts på ett stort antal andra presumtiva lokaler i Värmland utan att hittas. Arten var den första lav som blev fridlyst i Sverige. Den rikligaste lokalen var fridlyst mellan 1947–1963. När arten upptäcktes här 1941 fanns det ”flera hundra exemplar”. I början av 1950-talet avverkades dock en del barrskog som gränsade till denna lokal. När Rolf Santesson besökte lokalen 1956 fanns det fortfarande gott om exemplar av värmlandslav kvar men alla var döda och övervuxna med alger. När arten ändå tycktes vara försvunnen hävdes fridlysningen av lokalen och träden, på vilka värmlandslaven suttit, avverkades. Förutom de svenska förekomsterna är den känd från två mycket begränsade områden, ett i Norge och ett i östra Kanada. I Norge återinventerades den på 1990-talet men hittades inte på någon av de tre gammal lokalerna men 1994 hittades i vardera ett exemplar på två nya lokaler. Den verkar ha försvunnit från bägge dessa lokaler men 1998 upptäcktes ytterligare en ny lokal. Detta kan indikera att det fortfarande finns oupptäckta populationer i Norge och eventuellt även i Sverige. Även i Nordamerika finns mycket få lokaler och arten är globalt rödlistad.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Collematineae  
  • Familj
    Pannariaceae  
  • Släkte
    Erioderma  
  • Art
    Erioderma pedicellatum(Hue) P.M.Jørg. - värmlandslav
    Synonymer
    Pannaria pedicellata Hue
    Erioderma boreale Ahlner

Värmlandslaven förekom endast på gran i granskogsbevuxna dalgångar eller raviner, oftast utbildade i lösa avlagringar kring bäckar eller källdrag. Lokalerna var brandrefugier, hade en mycket hög och jämn luftfuktighet och var skyddade mot starkt direkt solljus. På två av de senast funna lokalerna i Norge växte den i små gläntor vilket kan indikera att den där förekommer i miljöer som kombinerar extremt hög luftfuktighet och ljus (men inte starkt direkt solljus). Den förekommer i huvudsak på de nedre tunnare grenarna, både levande och döda. Den växte på den tidigare fridlysta lokalen i Sverige tillsammans med flera andra ovanliga bladlavar med cyanobakterier, exempelvis skrovellav Lobaria scrobiculata, västlig njurlav Nephroma laevigatum, bårdlav N. parile och den rödlistade dvärgblylav Parmeliella parvula medan arter som brukar vara vanliga på grankvistar som blåslav Hypogymnia physodes och näverlav Platismatia glauca nästan helt saknades.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Vattendrag

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Avverkning av värdträden eller avverkningar vilka exponerade lokalerna för direkt solljus och påverkade lokalklimatet medförde att arten försvann. Eventuellt kan andra åtgärder som ändrade luftfuktigheten, t.ex. dikningar i anslutning till förekomsterna, också utgjort hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lokaler där arten tidigare funnits bör kontinuerligt följas. Den tidigare fridlysta lokalen ligger på en för laven mycket gynnsam plats i landskapet, där lämpliga förhållanden kan förväntas uppträda på nytt i den nya granskog som nu växer upp. Denna lokal måste ånyo skyddas tillsammans med en skyddszon. Dels kan arten eventuellt visa sig här igen, dels skulle detta vara en presumtiv plats för en framtida återinplantering av värmlandslaven.
Arten är taxonomiskt isolerad och övriga arter i släktet finns huvudsakligen i subtropiska till tropiska områden eller på södra halvklotet vilket gör arten speciellt skyddsvärd. Utländska namn – NO: Trønderlav.

Ahlner, S. 1948. Utbredningstyper bland nordiska barrträdslavar. Acta Phytogeogr. Suec. 22.

Holien, H., Gaarder, G. & Håpnes, A. 1995. Erioderma pedicellatum still present, but highly endangered in Europe. Graphis Scripta 7: 79–84.

Jørgensen, P. M. 1972. Erioderma pedicellatum (=E. boreale) in New Brunswick, Canada. Bryologist 75: 369–371.

Jørgensen, P. M. 1990. Trønderlav (Erioderma pedicellatum) - Norges mest gåtfulle plante? Blyttia 48: 119–123.

Maass, W. S. G. 1983. New observations on Erioderma in North America. Nord. J. Bot. 3: 567–576.

Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway - 1995. Sommerfeltia 23: 1–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1987. Rev. Göran Thor 1999.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Collematineae  
  • Familj
    Pannariaceae  
  • Släkte
    Erioderma  
  • Art
    Erioderma pedicellatum, (Hue) P.M.Jørg. - värmlandslav
    Synonymer
    Pannaria pedicellata Hue
    Erioderma boreale Ahlner
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1987. Rev. Göran Thor 1999.